Unga vuxna verkar inte trivas i Göteborg. I stort sett varje år, sedan SCB började kartlägga utflyttning, har antalet personer i åldern 30 till 39 som lämnar staden varit större än de som flyttar in. Det är något med Göteborg som gör att den här ålderskategorin söker sig till andra platser som kranskommuner, utlandet eller till Stockholm.
Personer i den här ålderskategorin har ett par saker gemensamt. De förvärvsarbetar i hög grad, bildar familj och skaffar ofta nytt och större boende.
Skälen till varför trettioåringarna söker sig utåt är flera. Marknaden för både lägenheter och hus är överhettad i Göteborg. Vill man ha något större för familjen är marknaden både dyr och förhållandevis liten. Stor efterfrågan, låg tillgång i kombination med kroniskt låga räntor och ett ogenomtänkt ränteavdrag är delvis att skylla. Men samtidigt har det byggts alltför få villor och radhus i områden som Gerrebacka, Olofstorp och öster om Billdal.
Vill man bo kvar någorlunda centralt så är det trångbott för många, även för välbemedlad medelklass. Nivån på den offentliga servicen, det vill säga vad man får för sina skattepengar, spelar säkerligen också roll. Dessutom utvecklas inte arbetsmarknaden i Göteborg i den takt som behövs för att behålla alla de som pluggat i staden. Har du en examen från Chalmers går det hyggligt att få ett arbete i Göteborg. Men de mångfaldiga samhällsvetarna som gått på GU har det betydligt tuffare, många flyttar därför till Stockholm eller mindre kommuner.
Familjer med flera barn söker sig till bortåt till naturen. Kungälv, Lerum, Alingsås, Mölnlycke, Härryda Kungsbacka kan alla gotta sig åt att välbärgade göteborgare letar efter en bostad och en plats att uppfostra sina barn på. Upplevelsen av trygghet och det allmännas möjligheter att ge barnen en god start i livet spelar givetvis också en avgörande roll för de barnafödandes framtidsutsikter i Göteborg.
Det är bra att kranskommunerna utvecklas, det innebär större underlag för service och en bättre skattebas för kommunerna. Men det innebär också ökad bilpendling, mer utsläpp och förlorade skatteintäkter för Göteborg. Den här utvecklingen kommer knappast Västlänken avhjälpa, snarare kommer den så kallade regionförstoringen öka möjligheterna för pendling och därmed också utflyttning av än fler göteborgare.
Många invänder säkert att: ”Göteborg växer så det knakar!” och att befolkningsmängden också ökar. Det stämmer visserligen, men bara delvis. Det sker en ökning av nettobefolkningen. Men tittar man närmare på vad den ökningen består av märker man att en stor andel av de nya göteborgarna består av studenter och flyktingar.
Det är två grupper som, utifrån ett skatteintäktsperspektiv, bidrar ytterst lite under en ganska lång tid.
På vissa sätt börjar Göteborg att påminna om Bryssel. Det är en stad som under loppet av ett dygn helt byter befolkningssammansättning. Under dagen ökar befolkningsmängden drastiskt med personer som efter arbetsdagens slut försvinner iväg till sina villaområden utanför staden. Det är en utveckling som borde ha förhindrats i Göteborg för många år sedan.
