Teodorescu: Förnekelse skapar farliga politiker

Det har sagts vara USA:s viktigaste val – och nu är Donald Trump vald till president. Det påstått omöjliga har återigen hänt. Förvåningen och chocken är stor på sina håll, inte minst bland icke-röstberättigade svenska förståsigpåare. Och det är klart, om man enbart har följt den svenska bevakningen av det amerikanska presidentvalet, och om man därtill baserar sina analyser på de privata preferenserna, så är förvåningen högst väntad.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det har sagts att vi just har bevittnat det viktigaste presidentvalet någonsin i amerikansk historia. Det är fel. Det viktigaste har redan varit: någonstans på vägen mot detta val har mycket gått väldigt snett. Det är skälet till att Hillary Clinton förlorade, snarare än att Trump vann.

I månader har Trumps anhängare hånats och idiotförklarats, de har utmålats som obildade (när blev det politiskt korrekt med sådant oförblommerat klassförakt?), ett demokratins bottenskrap. Nu har de använt sin demokratiska rättighet, och skyldighet. Och det med besked. Strategin att hoppas på röster från de man avfärdar som lägre kunniga har återigen misslyckats. Oavsett vad den etablerade politikerklassen, journalistkåren eller någon annan tycker har de gjort sitt val. När ska etablissemanget börja ta dem på allvar oavsett vad man tycker om deras åsikter?

ANNONS

Tendensen är densamma i Sverige, liksom i Storbritannien och resten av EU där såväl stundande val i Frankrike som i Tyskland kan komma som en ny påminnelse om situationens allvar. Men det är inte en nationalistisk, konservativ eller främlingsfientlig revolt vi beskådar i första hand, även om det är den gängse analysen. Snarare handlar det om att när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer, när människor upplever att medierna är emot dem och för de som de är satta att granska – ja, då eroderas förtroendet och det enda rationella som återstår är att rösta i protest. Det är alltså mer en fråga om bristande politiskt utbud än om något annat.

Precis som det är i Sverige; väljarna oroade sig för invandringen, Sverigedemokraterna var de enda som hörsammade, varpå övriga partier stoppade huvudet allt djupare i sanden, varför väljarstödet växte än mer eftersom deras oro avfärdades och hånades. När politikerna väl borstade bort gruset ur ögonen var det för sent.

Här står vi nu, med ett splittrat USA, ett splittrat EU, med människor som tappat hoppet och som inte vågar stå för sina åsikter ens när opinionsmätningsföretag frågar om vem de ska lägga sin röst på. Det är det riktiga problemet. Och det sorgligaste av allt är följande som sammanfattats väl av en bekant: ”De vann valet åt Trump men Trump kommer inte att vinna något åt dem. Till vad kommer de att vända sig då?”

ANNONS

Alla som nu förvånas och förfäras, kom ner från piedestalerna och inse att er förnekelse bidrar till skapandet av farliga politiker. Om två år är det val i Sverige, det som skett i USA är bara en föraning om vad som kan bli verklighet också här.

ANNONS