Regeringen genomdriver nu två förändringar som sannolikt kommer att få konsekvenser för tilliten till samhället. Den ena är att det blir svårare att få assistansersättning. Den andra, som uppmärksammades i flera medier under onsdagen, är att Försäkringskassan fått nya direktiv också om reglerna kring sjukpenning.
Jämfört med förra året fick nästan dubbelt så många indragen sjukpenning. Precis som med LSS finns det ett politiskt tryck på tjänstemännen att de ska ha en mer restriktiv syn och ifrågasätta mera. Det har lett till konflikter både med medborgare och med läkare som skriver intygen.
Den som redan är i en svag position kan känna sig rättslös och utsatt för godtycke. En kvinna som skriver på nätet berättar att hon uppfattade det som om handläggarna på försäkringskassan gått från ”good cop” till ”bad cop”. Om attityden tills nyligen var att hjälpa den sjuke har detta nu ändrats till att vara mer ifrågasättande. Hennes egen sjukdom har inte förändrats, inte heller de demokratiskt stiftade lagarna, vad som hänt är att tjänstemännen fått nya politiska direktiv.
Indragningarna av LSS och de hårdare kraven för sjukpenning har heller inte föregåtts av någon egentlig opinionsbildning från politikerna. Hur många har hört en politiker från något av regeringspartierna som ställt sig upp och sagt att medborgarna sjukskriver sig för ofta och för länge?
I Sverige betalar vi höga skatter. Det gör att många av oss inte har några större besparingar att ta till om vi blir sjuka och inte kan arbeta. Vi måste förlita oss på att de pengar vi betalar i skatt går till ett skyddsnät som aktiveras om vi faller. Reglerna för skyddsnätet måste i sin tur vara enkla att förstå och förutse. Medborgaren ska kunna veta ungefär vilket skydd han eller hon är berättigad till om han eller hon till exempel drabbas av MS eller en depression. I dag verkar dock svaret vara att det beror på vilka idéer eller budgetramar som för tillfället råder i politiken den dag sjukdomen slår till.
Sedan går det inte att komma ifrån att försämringarna av LSS och av sjukpenningen sammanfaller i tid med att det offentliga tar på sig mycket stora kostnader för asylinvandringen. Det riskerar att leda till politiska konsekvenser. Vi vet alla att det är fel att väga olika svaga grupper mot varandra, samtidigt är det vad politiken alltid har gjort och behöver göra. Resurserna i budgeten är inte oändliga och den som inbillar sig att många väljare inte kommer att se ett samband riskerar att få ett bryskt uppvaknande på valdagen.
En annan aspekt på förändringarna av sjukpenningen och assistansersättningen är frågan om hur det hade låtit om dessa genomförts av en borgerlig regering? Vilka retoriska figurer hade socialdemokratiska politiker använt för att beskriva vad som skedde? Vi minns ju hur det lät när Alliansen ändrade i socialförsäkringsreglerna. I Sverige handlar det som bekant sällan om vad som sägs och görs. Det handlar om vem.
När det gäller försämringar av sjukpenningen och av LSS är det förmodligen bara en rödgrön regering som skulle kunna genomföra dem. Men konsekvenserna för de drabbade och för samhällskontraktet blir inte mindre för att debatten uteblir.
