Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Ett bredare jämlikhetsbegrepp

Lägre trösklar, högre krav och en starkare rättsstat krävs för att minska sociala spänningar, men också för att möjliggöra den sociala rörlighet vars vikt var utgångspunkten i Ulf Kristerssons jultal.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Huruvida det är jämlikhet eller frihet som ska värderas högst är en klassisk politisk skiljelinje. För Moderaterna har svaret länge varit friheten. I ett tal från 1975 uttryckte den dåvarande moderatledaren Gösta Bohman att Moderaterna har en samhällssyn där frihetskravet sätts framför jämlikhetskravet – i de fall att dessa två ”huvudkrav i det politiska livet” kommer i kollision med varandra. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Notera att Bohman uttryckte att jämlikhet är ett av två ”huvudkrav”. Moderaterna förkastar inte jämlikhetsbegreppet, men det har traditionellt hamnat i bakgrunden till förmån för frihetsbegreppet. 

När Carl Bildt valdes till partiledare 1986 var titeln på hans tal just ”Frihetens parti”. Och i sitt installationstal 2003 talade Fredrik Reinfeldt om ett ”bredare frihetsbegrepp”; där partiets frihetsfokus delvis skiftade från stora makroperspektiv ner till mikrovärlden och människors vardag.

Medan Reinfeldt ville bredda frihetsbegreppet kan man säga att den nye moderatledaren, Ulf Kristersson, vill bredda jämlikhetsbegreppet – även om han till skillnad från Reinfeldt inte uttryckligen har ett sådant anspråk.

Under fredagen höll Kristersson sitt jultal där tyngdpunkten låg på just jämlikhet. Men inte i den klassiska bemärkelsen, där det är höga skatter och låg inkomstspridning som är centralt, utan snarare i fråga om social rörlighet, där möjligheter i form av kunskap på sikt gör större skillnad än ekonomisk utjämning. Kristersson påpekade något viktigt när han konstaterade att kunskap kan delas, men inte fördelas. Det är en tydlig kontrast till den jämlikhetstanke som Socialdemokraterna baserar sin politik på.

Moderatledaren lyfte emellertid de egna idéerna och värderingarna utan att gå i hård polemik mot andra partier. Endast en gång nämndes Socialdemokraterna och då i förbifarten. För Kristersson är det tydligt att det inte är andra partier som är den största fienden utan samtidens samhällsproblem; framförallt den bristfälliga integrationen. 

Kristersson lyfte problem som gängkriminalitet och den höga arbetslösheten bland utlandsfödda, i synnerhet bland kvinnor födda utanför Europa. Deras utanförskap tenderar att föras vidare till deras barn som ofta lyckas betydligt sämre i skolan än barn med föräldrar födda i Sverige.  

Den största applåden från publiken levererades när Kristersson talade klarspråk om svenska judars utsatthet. Han pekade på att antisemitismen kommer från två håll: ibland från infödda nazister, ibland från invandrare från Mellanöstern – båda lika illa men moderatledaren var beklämd över att många har så lätt att fördöma det ena, men så svårt att tala klartext om det andra. 

Även om hedersförtryck var Kristersson tydlig: ”Står man inte ut med individualism, jämlikhet och jämställdhet, eller med lagar som ger barn och kvinnor egna rättigheter över familjen – ja, då är nog inte Sverige rätt land att skapa sig en framtid i.” Sådan tydlighet sticker ut bland politiker, för det handlar inte bara om att erkänna ett problem utan även om att förstå det. 

Så vad behövs för att lösa ovanstående problem? Kristersson pekar på tre saker: Att i Sverige ska man arbeta, tala svenska och följa svenska lagar. Det är områden där det finns brister i dag och där såväl politiken som enskilda individer har ett ansvar. Trösklar måste sänkas samtidigt som kraven måste höjas.

Moderatledaren lyfter behovet av fler enkla jobb, sänkt skatt på låga inkomster och ett bidragstak som gör det mer lönsamt att jobba, men också människors skyldighet att anstränga sig. Vidare pekar han på att allt inte löses med fler poliser, övervakningskameror eller skärpta straff men att det just nu är vad som behövs.

Detta är viktigt för hela samhället såväl som för enskilda individer. Lägre trösklar, högre krav och en starkare rättsstat krävs för att minska sociala spänningar men också för att möjliggöra den sociala rörlighet vars vikt är talets utgångspunkt. Detta skulle nog även Kristerssons företrädare skriva under på.

Mest läst