Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Foto: Lunds universitet
Foto: Lunds universitet

Enkvist: Skolan behöver radikala reformer

Professor emerita Inger Enkvist är en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning. Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer. Ledarsidans kolumnist Isak Skogstad som är lärare intervjuar henne.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Du är kritisk till utvecklingen i den svenska skolan. När anser du att problemen började?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Problemen i den svenska skolan började tidigt, och införandet av grundskolan 1962 kan ses som en startpunkt för dagens problem. Man har inte haft bästa tänkbara kunskap som ledstjärna när man har reformerat det svenska skolsystemet, utan man har prioriterat elevernas sociala utveckling. I början av 1960-talet var alla överens om att skolsystemet behövde utvidgas för att fler skulle kunna få tillgång till mer utbildning, men problemet var att man införde en enhetsskola, vilket var det namn som grundskolan först hade, och samtidigt förbjöd man alla alternativa skolformer.

- Tidigare fanns för ungdomar i högstadieålder både yrkesskolor och teoretiskt inriktade realskolor. Dessutom hade man rätt att börja arbeta. Men när skolan reformerades och grundskolan infördes, förväntades alla elever studera samma ämnen på i stort sett samma nivå i samma klassrum, oavsett förkunskaper, arbetsinsats och intressen. Det hette att lärarna skulle individualisera, men det var redan från början omöjligt att möta helt olika elevers behov samtidigt.

- Man kan säga att skolans sociala uppdrag har trängt ut kunskapsuppdraget i över femtio års tid. Vad få personer verkar förstå är att dagens skola inte ens lyckas med det sociala uppdraget, och det i sin tur hänger ihop med att själva undervisningen inte fungerar. När skolan lyckas förmedla kunskap och hålla en hög nivå på undervisningen, förmedlar den samtidigt de sociala förmågor som är av vikt för att eleverna ska klara sig i samhället. Kunskap och sociala färdigheter går hand i hand. Dessvärre har vi misslyckats på båda fronterna – svenska elever blir inte särskilt kunniga och skolmiljön är inte så positiv som reformatörerna hade tänkte sig.  

De senaste internationella kunskapsmätningarna, PISA och TIMMS, visar en uppgång för Sverige. Är skolan på väg åt rätt håll?

– Det svårt att bedöma om den svenska skolan är på väg åt rätt håll. För det första kan jag konstatera att den uppgången som de internationella kunskapsmätningarna uppvisar är mycket liten, och i något ämne dessutom obefintlig. Sedan bör man veta att eleverna för första gången har skrivit PISA- provet på dator. Detta kan ha gett Sverige en fördel jämfört med tidigare prov. 

– Min samlade bedömning är att den svenska skolan inte är på väg åt rätt håll. Anledningen är enkel. Vi har helt enkelt inte genomfört de strukturella reformer som den svenska skolan har varit i behov av under en mycket lång tid. Det saknas exempelvis fortfarande i dag slutexamen efter grundskolan och efter gymnasiet. Lärarutbildningarnas kvalitet är starkt kritiserad. De präglas av en alltför stor betoning på abstrakt pedagogik. Det är hög tid att reformera lärarutbildningarna med höjda antagningskrav, ökat fokus på ämneskunskaper och mer praktisk metodik. Dessutom borde studietakten för blivande lärare fördubblas – minst!

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.  

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan. De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare.

Du har granskat många skolsystem i flera olika länder. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan länder som lyckas med sina skolor och de som inte lyckas?

– Det första som slår en när man studerar framgångsrika skolsystem i andra länder är att det råder en utbredd respekt för kunskap i hela samhället. I dessa länder är det ofta allmänt accepterat att framgång i skolarbete och studier kräver att eleverna faktiskt anstränger sig hårt. Det är inte minst tydligt i länder som genomgår en snabb ekonomisk utveckling. I de länderna märks en törst i hela samhället efter en högre kunskapsnivå. Man har insett att utbildning är en förutsättning för ekonomiskt och socialt välstånd, och familjerna vill att också deras barn ska få del av de möjligheter som öppnar sig. Hela samhället arbetar mot målet att eleverna ska lära sig mer i skolan. Det räcker med att titta på länderna i Östeuropa och Sydostasien. 

- I många välmående länder, som exempelvis Sverige, finns det tvärtom ofta en utbredd skeptisk inställning till ansträngning i skolan. Det finns både lärare och föräldrar som anser att det är viktigare att eleverna trivs i skolan än att de når bra studieresultat. Det är också vanligt att bortförklara dåliga resultat med att svenska elever skulle vara bra på andra saker som inte mäts i test.

- Jag tycker mig även märka att det råder en föreställning i Sverige att det välstånd som tidigare generationer har byggt upp under en lång tid kommer att fortsätta utan att dagens generation gör ansträngningar. Många tycks inte se sambandet mellan samhällets kunskapsnivå och det välstånd som samhället kan erbjuda sina medborgare. Den här bristen på förståelse är direkt farlig för samhället.

Det talas ibland om det pedagogiska etablissemanget. Finns det ett sådant i Sverige?

- Ja, det finns absolut ett pedagogiskt etablissemang i Sverige. De här personerna har påverkat den svenska skolan i hög utsträckning, eftersom de varit sakkunniga när läroplanerna utformats, de har rekryterats till skolmyndigheter, och de har kontrollerat lärarutbildningar. De är många, de finns överallt, och de har makt, och därför kan man mycket väl kalla dem ett etablissemang.

- I Sverige finns det 175 professorer i ämnen kopplade till pedagogik och dessutom ett stort antal andra forskare, lärare och doktorander. Även om alla självklart inte tycker likadant, drivs flertalet av sådana idéer om utbildning som har präglat den svenska skolan under en lång tid och som haft de negativa effekter som nu var och en kan se.

- Det pedagogiska etablissemanget vill nå det politiska målet ökad jämlikhet genom sättet att organisera skolväsendet. De söker inte jämlikhet genom ökade kunskaper generellt utan genom likhet i erfarenheter. Det viktiga är inte att alla lär sig så mycket som var och en kan utan att de går i samma klass. De här pedagogerna är också romantiker och menar att unga personer ska arbeta självständigt därför att de menar att unga är födda med förmågan att styra sig själva och att skilja gott från ont. De misstror dessutom alla auktoriteter och räknar inte med att det skulle finnas goda auktoriteter. 

Det är val i höst. Det finns en stor sannolikhet att vi får en ny utbildningsminister. Vad skulle du önska av en sådan?

– En ny utbildningsminister måste vara djupt insatt i utbildningsfrågor. Det finns nämligen något förrädiskt med just skolfrågan; många tror att de kan något om skolan bara för att de själva har gått i den, eller för att de har barn som går i den. Det gör att många politiker dessvärre tenderar att underskatta frågans komplexitet. Med tanke på dagens situation i den svenska skolan behöver vi någon som behärskar området mycket väl. Det handlar dessutom inte bara om grundskolan och gymnasiet, utan den högre utbildningen förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än den fått under de senaste decennierna. 

Mest läst