Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

En tystnad som låter galenskapen fortgå

Så länge sexismen och rasismen tros vara på den ”svages” sida aktar sig människor för att kritisera. Risken är stor att man blir överöst med invektiv eller till och med mister jobbet. Så alla håller tyst, skriver gästkolumnisten David Eberhard.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Jag har nu skrivit krönikor i GP i tre år och därmed är min tid som gästskribent över. Detta blir min sista krönika i denna form. I stort sett alla mina krönikor har på olika sätt handlat om kravlöshet på gränsen till feghet. Tyvärr är områden som drabbas av denna feghet närmast exponentiellt ökande. Något jag nyligen själv fick erfara. Efter att jag försiktigt har kritiserat vissa avarter av metoorörelsen förlorade jag i veckan ett arbete som medical advisor eftersom styrelsen ansåg att jag var ”bad for business”. Att de ansåg att jag hade rätt i min kritik om att fenomenet riskerar att urholka den moderna rättsstatens fundament, genom att man hellre anonymt fäller än friar, spelade ingen roll.

Detta är inget isolerat fenomen. Den kanadensiska doktoranden Lindsay Shepherd hotades i sitt hemland med avsked när hon i en föreläsning om könsneutrala pronomen hade fräckheten att visa ett videoklipp med professor Jordan B Peterson som är negativt inställd till att vi människor skulle ha ett oändligt antal kön. Hon tog inte ens parti för honom utan visade också en företrädare för motståndarsidan på video. Det har alltså kommit att bli så kontroversiellt att påstå att människor biologiskt endast har två kön (det extremt ovanliga tillståndet hermafroditer och andra exceptionella kromosomavvikelser undantagna) så att man kan få sparken bara genom att visa en film. Detta trots att det utifrån all biologisk kunskap är ett helt trivialt och oomtvistat påstående.

Professorer i USA får hotbrev och avskedas och föreläsningar ställs in om de inte följer politrukers kulturrevolutionära bild av postmodernismen som dogm. Vissa har till och med blivit nedslagna. Richard Dawkins är professor i etologi och har blivit världsberömd för att han är hårdför ateist och därmed kritiker av kristendom. Det har fungerat bra ändå tills han (också som ateist) kritiserade islam. Då blev han plötsligt ”islamofob” och skulle portas från att föreläsa.

Utvecklingen är också välkänd i Sverige. För varje man ska det finnas lika många kvinnor. Docent Erik Ringmar skulle på Lunds Universitet föreläsa om anarkister och fascister runt 1900-talets början. Då tvingades han av politrukerna att ha med den postmodernistiska queerfeministen Judith Butler på litteraturlistan. En författare som inte har något med ämnet att göra. Ett krav som till och med Judith Butler fann groteskt. Vi får se hur länge Ringmar blir kvar. Sociologidocenten Göran Adamson blev för några år sedan uppsagd från Malmö högskola efter att ha kritiserat multikulturalismens fixering vid ursprung. Något han menar förhindrar att man diskuterar idéer vilket ju är högskolans uppgift.

När man kritiserar föreställningen att människor agerar enbart utifrån sitt kön eller sin ”ras” lever man farligt. Detta trots att sådant grupptänkande inte kan beskrivas som annat än ren sexism och rasism. Men så länge sexismen och rasismen tros vara på den ”svages” sida aktar sig människor för att kritisera. Risken är stor att man blir överöst med invektiv eller till och med mister jobbet. Så alla håller tyst.

Allt detta vet sannolikt majoriteten av folket om, men istället för att protestera låter man av rädsla eller ointresse en liten grupp högljudda vettvillingar sätta agendan för såväl akademin som det offentliga samtalet. En tystnad som låter galenskapen fortgå. Det är dags att öppna munnen och säga stopp.

Mest läst