Segeryra. Macrons angängare firar.
Segeryra. Macrons angängare firar.

En seger för ett liberalt Europa

Emmanuel Macrons övertygande seger i det franska presidentvalet är en framgång för öppenhet, liberalism och tilltro till den Europeiska unionen.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Macrons seger i det franska presidentvalet är goda nyheter inte bara för Frankrike utan för hela Europa. Den nye franske presidenten är EU-vän, vill minska det offentliga underskottet och är positiv till migration. Hans tacktal var fyllt med tilltro till EU, nationell enighet och internationellt samarbete.

Minst lika viktigt är hans företagsvänliga politik och föreslagna reformer av arbetsmarknaden. Dessa är helt nödvändiga i den haltande franska ekonomin. Länge har fransmännen dragits med en genomreglerad ekonomi som hämmat tillväxt och innovationer. Lyckas Macron minska arbetslösheten och få igång tillväxten kan han mycket väl minska underlaget för den radikala vänstern och högern.

ANNONS

Det förutsätter emellertid att Macrons nystartade parti, En Marche!, gör bra ifrån sig i sommarens parlamentsval. Mycket hänger på om Macron lyckas dra till sig mittenväljare från det sönderslagna socialdemokratiska partiet. En större utmaning blir att dra de högerväljare som valde att rösta för Le Pen i den andra omgången.

Den som tror att Macrons vinst är en grundlig seger för öppenhet och ett EU-vänligt Frankrike bör dämpa sin optimism. Valdeltagandet var det lägsta sedan 1981 och dessutom valde 37 procent av den radikale socialisten Melenchons väljare, respektive 27 procent av Fillons republikaner, att hellre stanna hemma än att rösta på Macron. Mycket av stödet för Macron berodde inte på vad han står för, utan vad han är emot, det vill säga Front National.

Det går inte att bygga långsiktig politisk förändring på enhetsfronter, det vill säga allianser främst motiverade av sitt motstånd mot högerextremism. Den radikala vänstern, som är skrämmande stor i Frankrike, valde temporärt att bortse från sin skepsis mot Macrons liberala ekonomiska politik, för att motarbeta Le Pens nationalism och isolationism. Det är uttryck för en tillfällig pragmatism, och inte för kärlek till Macron liberalism. Snart kommer vänstern släppa sin tillfälliga lojalitet med Macron och motarbeta hans reformagenda.

ANNONS

Melenchons vänsterpopulism kommer inte försvinna. Inte heller avserMarine Le Pen att lämna scenen. Front National har trots förlusten gjort enorma framsteg jämfört med tidigare valresultat. Partiets nästa mål är att få ett fotfäste i parlamentet, där man i dag endast har två ledamöter. Om inte republikanerna och vänstern samlar sig så kommer de också att akterseglas av Le Pen, som i sitt tacktal uttryckte att Front National utgör den huvudsakliga oppositionen i det nya Frankrike. Ett land, som Le Pen hävdade i sitt tal, definieras av konflikten mellan patrioter och globalister.

I både USA och Frankrike har den klassiska vänster-högerskalan satts ur spel. I USA imploderade den gamla högern i det republikanska partiet, medan motsvarande hände med Frankrikes socialdemokrater, som fick 6,36 procent i den första valomgången. Det är en historisk förändring som visar att 1900-talets politiska karta håller på att ritas om. Vinnarna i detta nya politiska landskap har i många fall varit den radikala vänstern och högern. Macrons seger visar att en optimistisk liberalism också har en roll att spela i denna nya politiska epok.

ANNONS