Att regeringen driver en omvänd arbetslinje framgår med all önskvärd tydlighet när man sammanfattar skatteförändringarna under mandatperioden. Skattebetalarnas förening släppte nyligen en rapport där de gör just detta. Regeringen har genomfört – eller aviserat – skattehöjningar på nästan 66 miljarder kronor. Motsvarande summa för skattesänkningarna är mindre än en tredjedel: närmare 19 miljarder kronor. Det totala skattetrycket har alltså ökat med ungefär 47 miljarder kronor. Höjningar som drabbar såväl hushåll som företag.
De fem största skattehöjningarna är höjd arbetsgivaravgift för unga, försämrat ROT- och RUT-avdrag samt slopat läxrut, slopad avdragsrätt för pensionssparande, höjd bensinskatt och försämrad brytpunkt för statlig inkomstskatt. Därtill kan nämnas höjd skatt på sparande och höjd marginalskatt genom avtrappat jobbskatteavdrag.
Det är även intressant atttitta påvilka av de höjda skatterna som inte bidragit med särskilthögaskatteintäkter. Där hittar vi bland annat slopad skattereduktion för gåvor till välgörenhet. Det är alltså en skatt sominteger särskilt mycket pengar till statskassan, ändå valde regeringen att göra det dyrare för privatpersoner att skänka pengar till välgörande ändamål. Det rimmar illa med den socialdemokratiska devisen om solidaritet. Samtidigt har regeringen aviserat att fackföreningsavgiften återigen ska bli avdragsgill.
När det gäller den betydligt kortare listan över skattesänkningar förekommer det i princip inga sänkta skatter på inkomst för personer som arbetar. Däremot sänkt skatt för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, vilket egentligen inte bör betraktas som en bidragshöjning.
I vanliga fall är en sänkt skatt inte en kostnad för staten eftersom pengarna inte funnits i statskassan från början; man låter människor behålla mer av detsomde själva tjänat ihop. Men när det gäller bidrag (eller sjuk- och aktivitetsersättning om man föredrar det ordet) kommer pengarna från staten och innan dess från de som arbetat och betalat skatt. Man låter alltså människor behålla mer av pengar som de inte själva tjänat ihop. Vad är det om inte en bidragshöjning? Att inte tala klarspråk om detta är ohederligt.
Därtill avsåg regeringen att höja skatten ytterligare för arbetande människor genom att inte skriva upp brytpunkten för statlig inkomstskatt, men stoppadesav oppositionen. Att sjuka personer som inte klarar av att arbeta ska kunna leva ett anständigt liv är det nogfå som motsätter sig. Men att ständigt vilja höja skatten för de som arbetar, för att kunna höja bidragen till de som inte gör det, ärytterstdestruktivt. När incitamenten för att arbeta minskar kommer också skatteintäkterna att göra det. Då blir det mindre pengar kvar till de som verkligen är i behov av den gemensamma välfärden.
