SJ:s Snabbtåg 05.05 till Stockholm är en speciell sorts helvete. En fullpackad, silverglänsande sillburk med plågsamt formellt klädda mötesmänniskor som fruktlöst kämpar mot sömnen de så nyss var en del av. Västgötaslätten suddigt genom fönstret, ett dimmigt, förvridet drömlandskap som hinner få form lagom tills Riddarfjärden och Gamla Stans siluett väcker upp tåget till insikten att de har 30 minuter att ta sig samman inför morgonmötet.
Få frågar sig om detta lidande är nödvändigt. Det framstår ju som en självklarhet. I Sverige finns pengarna och ansvaret i huvudstaden, och den som vill ha en del av den kakan gör bäst i att dyka upp i en välstruken skjorta eller nogsamt applicerad naturlig sminkning. Vissa vågar sig på att drömma om den annonserade höghastighetsbanan mellan städerna. Men den planeras inte stå klar förrän 2029. Kanske.
Men vänta. Den som klickar fram Google Maps ser snabbt att Stockholm inte alls är den storstad som ligger närmast. Det är Oslo. Strax därefter, med bara några mils skillnad ligger nästa, Köpenhamn. Just nu masar sig tågen fram i sakta mak mellan dessa tre av fyra av Skandinaviens storstadsregioner och förhindrar därmed effektivt de många möjligheter till nya jobb, goda affärer och kulturella utbyten som ökad rörlighet medför.
Så varför görs så otroligt lite för att skapa en ny åttamiljonersregion på Sveriges framsida? Ursäkterna är många. Det är svårt att samordna över nationsgränser sägs det. Först måste vi se över våra egna dåliga spår sägs det. Det är ändå svårt att veta något om de samhällsekonomiska effekterna sägs det.
Vi testar istället att göra ett litet tankeexperiment. Vi byter plats på Stockholm och Göteborg. Plötsligt ligger en stad som anser sig så viktig att ombyggnaden av en rondell kallad Slussen görs till riksnyhet placerad mellan Skandinaviens två andra huvudstäder. Långt borta på östkusten ligger Göteborg, en stad som en gång försörjde sig på industri, hamn och fiske och nu gör sitt bästa för att famla sig fram i en post-industriell värld präglad av fina ord som "tjänsteekonomi" och "business to business".
Kanske hade regeringen i Stockholm då, precis som Norges regering redan är, varit mer angelägen om att få vara en central punkt i vad som har potential att bli Norra Europas mest dynamiska region. Till och med mer angelägen än att kunna åka lite snabbare till Göteborg? Kanske hade man då rentav redan suttit i allvarliga förhandlingar med grannländerna för att få till ett fungerande avtal?
Sannolikt är svaret ja. Tyvärr. För faktum är att Stockholm som en huvudstad fylld med banker, PR-byråer, media och politisk makt klarar sig bra mycket bättre i en era av post-industriell produktion oavsett var det ligger geografiskt. Det kämpade Göteborg skulle däremot verkligen ha allt att vinna på att bli en del av en ny storregion.
Sant är att man även i fortsättning skulle behöva ta morgontåget för att hinna till mötet. Men det skulle åtminstone serveras öl till lunchen.
