Försvarsmakten ska strida med genusvetenskap. Det är rubriken på en nyhet där det framkommer att våra militärer med hjälp av en ny handbok ska få lära sig om sociala konstruktioner kring kön (Di 14/9). Om det inte hade varit för att flera etablerade medier rapporterat om detta hade man lätt kunnat missta nyheten för satir.
I samma veva som nyheten om handboken började spridas blev det känt att överbefälhavare Micael Bydén beslutat att Gotland nu ska få permanenta förband. Beslutet motiveras med omvärldsutvecklingen i allmänhet och Ryssland i synnerhet (Expressen 14/9).
Att man i en situation som kräver höjd försvarsberedskap finner utrymme att göra en genusvetenskaplig satsning är absurt; det torde finnas större problem för försvarsmakten att ägna sig åt, givet det läge som Sverige befinner sig i efter år av nedrustning.
Det är inte heller första gången. Tidigare har försvarsmakten uppmärksammats för att ha utbildat så kallade genderrådgivare. Målet är att ha en rådgivare på varje militär enhet.
Det är inte bara inom försvaret som genusteorierna breder ut sig. I våras krävde (sic!) två masterstudenter på Kungliga Tekniska Högskolan att kurser om genus skulle införas på samtliga ingenjörsutbildningar i Sverige (Ny Teknik 2/5).
Varför studenter på ett tekniskt universitet tror sig ha rätten att “kräva” detta är en intressant fråga. Kritik mot bristen på genuskurser hade varit befogat om det rört sig om en genusvetenskaplig utbildning, men inte på en teknisk utbildning.
Vad som verkligen är anmärkningsvärt är svaret som studenterna fick från KTH:s ledning: “Vi antar utmaningen att utbilda i genus”, deklarerades i en debattartikel som var underskriven av bland andra rektor Peter Gudmundson (Ny Teknik 13/5).
I Sverige har genusvetenskapen som disciplin varit omtvistad och dess vetenskaplighet har återkommande ifrågasatts, med all rätt. En vanlig kritik är att genusforskningen ägnar sig åt att hitta bevis för existerande föreställningar i stället för att ha en mer förutsättningslös ingångsvinkel.
Till exempel står att läsa på Stockholms Universitets hemsida att “Genusvetenskap är också ett kritiskt granskande ämne som syftar till att synliggöra könets betydelsebärande karaktär där denna tidigare varit osynlig eller dåligt belyst”.
Ingångvinkeln äralltså att könet har en betydelsebärande karaktär, medan en mer vetenskaplig utgångspunkt hade varit att undersöka om denna föreställning stämmer.
Med detta i åtanke är det märkligt hur de genusvetenskapliga teorierna tycks få allt mer inflytande i samhället. En medveten inställning till jämställdhet är inte fel, varken inom försvarsmakten eller på våra universitet. Men med det sagt så är jämställdhet en sak, och genusteorier något annat.
Oavsett om det gäller ingenjörskonst eller att försvara landets gränser mot externa hot så kan inte Sveriges svar vara att bli en nation av genusvetare, ty genusteorier lär inte bita på Putin.
