Vad innebär det egentligen att vara höger? Blundar. Framför mig ser jag en diffus massa pikéklädda personer som tycker att kunna segla är en helt rimlig egenskap, har en stark känsla av att staten inte borde lägga sig i så mycket och är rörande eniga i att de i vart fall inte är sossar. Sen tar det ganska snabbt slut på likheterna. De gillar, men gillar inte invandring. De är för, men hatar också abort. Många tror på välfärden, andra vill avveckla den.
Snurrigt? Ja. ”Högern” är nämligen ett rätt dåligt begrepp för att beskriva högern. Att pressa ihop liberalism och konservatism, de två ideologier som i Sverige på senare tid fogats ihop till ett gemensamt begrepp, gör sig nämligen inte lika lätt som det en gång gjorde.
Visst, jag ska inte spela dum. Att partier som legat ekonomisk-politiskt till höger om socialdemokraterna klumpat ihop sig för att tala med en stämma har förstås varit historiskt rimligt. Ja, när Socialdemokraterna hade 40 procentav väljarnas röster alltså. Senast det hände var dock 2002. 15 år sen. Det motiverar verkligen inte att man håller så hårt i varandras händer nu.
Socialdemokraterna har 2017 snarare 25 procentav rösterna. Sverigedemokraterna har runt 19 procent. Den ekonomiska politiken har kört fast i ett ganska orubbligt mittenläge och de politiska frågor som engagerar väljarna är istället värderingar och identitet. GAL/TAN. Ja, ni vet.
Inget av detta är som ni kände av den bedövande tråkigheten i informationen nyheter, för alla utom de borgerliga partierna som åtminstone när andra tittar på fortsätter låtsas som att socialdemokratins gråsossiga kamp om några kronor extra till välfärden är den enda verkliga politiska spelaren att förhålla sig till. Som om inte ett parti långt ut till höger samtidigt arbetade för att stöpa om landet i en ickedemokratism form. För den politiska dragkampen handlar inte längre om storleken på staten. Det vore fint om det var så, men så är det inte. Kampen står istället mellan liberala värderingar mot konservativt bakåtsträvande. Om öppenhet mot nationalstat. Demokratiska rättigheter mot en känsla av trygghet.
En linje som skär tvärs igenom hela den så kallade högern.
Därför är det fascinerande att se hur både partier och kommentatorer inbilskt hamrar vidare med begreppet, trotsatt varje öppen moderatflirt med Sverigedemokraterna och varje öppet avståndstagande från Centerpartiet gröper ur begreppet inifrån.
Så vad händer om vi monterar ner begreppet ”högern” som den fördummande term den är? Jo, kvar finns då ett politiskt landskap av partier som företräder konservatism, liberalism och socialism. Om M återtog rollen som uttalat konservativt parti utan nazistiska rötter skulle de då kunna vara ett humant alternativ till SD. Ett liberalt parti som drog hela konsekvensen av sin ideologi skulle kunna samarbeta med socialistiska partier i värderingsfrågor, så som man gjorde när demokratin var ung i 1900-talets början.
Och framförallt, det hade gått att förstå vad politiken handlade om igen.
