En göteborgstradition att vårda

Motvalls människor och rörelser är lite av en göteborgstradition. Oavsett om det handlat om stridbara fackföreningar, folkrörelser eller radikala och fritänkande företagare - Göteborg har haft dem allihop. Denna tradition har vi tagit fasta på i ledarsidans planering av sommarkolumnisterna.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Majbon Carl Olsson var en göteborgsk pionjär.Till yrket var han arbetare. Och på något sätt hade han fått nys om begreppet ”strike”, det vill säga strejk, och gick därför runt på brädgårdarna i Göteborgs hamnkvarter och uppmanade till arbetsvägran om inte löntagarna fick minst två riksdaler i timmen. För detta tilltag greps han. Men, vilket var fullt rimligt,hanvägrade erkänna att han begått något fel.

Olsson hamnade på länshäktet. Man var tvungen att förekomma ”alla revolutionära rörelser i brädgårdarna” som det stod i poliskammarens referat. Men några missnöjda arbetare ställde upp på Olssons idéer. 1868 samlades arbetare från varven Kusten och Gamla Varvet (som låg där Oscarsleden idag plöjer fram) för att ställa krav på varvsdisponenterna.

ANNONS

Motvalls människor och rörelser är lite av en göteborgstradition. Oavsett om det handlat om stridbara fackföreningar, folkrörelser eller radikala och fritänkande företagare - Göteborg har haftdemallihop.

Denna tradition har vi tagit fasta på i ledarsidans planering av sommarkolumnisterna. Vi tänkte låta några av de fasta skribenterna vila en smula.I derasställe har vi bjudit in några gäster.

En av dessa, och detta är varför den här texten inleds med berättelsen om arbetaren Olsson, är Carina Bulic. För debattsidans läsare är hon bekant som en av de personer som varit en av de mest stridbara motståndarna till Västlänken. Oavsett hur man ställer sig i frågan har motståndet mot tunnelbygget varit ett av det samtida Göteborgs viktigaste fenomen - Bulic berättar dess historia.

Vad gäller de stridbara företagarna har vi tagit hjälp av Anders Johnsson, känd näringslivshistoriker. Han kommer beskriva hur Göteborg, genom att vara lite mer sponant, oborstat och globaliserat än Stockholm, gett upphov till många för Sverige viktiga industrier och företag. Många av de här företagarna har varit invandrare, vissa har gett sig in i branscher som varit fullständigt omöjliga. Men i Göteborg har det på något sätt gått bra att experimentera.

Att vi är porten till världen märks inte minst på det stora samarbetet med kinesiska företag som nu äger rum på Norra Älvstranden. Som Två dagar berättade i ett reportage i våras: även den kinesiska invandringen gör sig påmind i Göteborg. Det är helt i linje med en gammal göteborgsk tradition!

ANNONS

Förutom Johnson och Bulic kommer vi bjuda på ett antal skribenter som, på sitt sätt, kommer belysa och försöka förklara världen en smula - ofta från ett konträrt perspektiv och mer med känsla för vad som är rätt än vad som är salongsfähigt. Läsarna får möta professorn Lars Trädgårdh, debattören och företagaren Thomas Gür, rysslandskännaren Sofia Svensson, författaren Mustafa Panshiri ochförst ut ärhans författarkollega, satirikern Jens Ganman.

Vad hände då med Olsson och hans banbrytande strejk? Arbetarna samlades på varven, krävde högre lön. Disponenterna vägrade blankt gå dem till mötes. Arbetarna gick hem. Nästa dag kom de inte till jobbet. Efter några dagars arbetsvägran återkom de. Inget var, tyvärr, vunnet för slitvargarna i hamnen.

Men det som hände i de gamla varven i Majorna var början på en sekellång tradition i Göteborg. Man bråkar, är motvalls och rättar sig inte i ledet bara för att den svenska modellen påbjuder ordning i hamnen eller att kommunpolitikerna säger att den där tunneln minsann är oundviklig. Det är en göteborgstradition att vara stolt över.

ANNONS