Under de senaste decennierna har medelklassen drivit fram en politik som gagnar arbetsmarknadens insiders. Det har skett med hjälp av de etablerade politiska blocken, som lyhört genomfört den röststarka medelklassens strävan efter trygghet. Få partier har, av rädsla för kritik och triangulering, vågat stå på de svagas sida, något som fått till följd att arbetsmarknadens outsiders vuxit som grupp.
De fem jobbskatteavdragen gynnade dem med arbete. De som saknade jobb fick i mindre utsträckning del av detta. Bostadsmarknadens utveckling gynnade dem som hade råd att köpa bostadsrätter och villor. Förutom värdestegringen kunde de få ränteavdrag och ROT-stöd till renoveringar.
Ett viktigt skäl till att protesterna mot de kraftiga nedskärningarna i sjukförsäkringen, förtidspensioneringen och arbetslöshetsförsäkringen inte varit starkare var att många grupper med jobb och starka fackföreningar kunde kompensera sig genom bra avtal eller bra medlemsförsäkringar. De som var arbetslösa eller hankade sig fram på tillfälliga jobb kunde inte göra sina röster hörda.
När jobben automatiseras eller flyttar utomlands klarar sig de som har en bra utbildning och bra omställningsavtal bäst även om de tvingas söka jobb med lägre kvalifikationskrav. När så sker tränger de undan grupper med lägre utbildning och sämre arbetslivserfarenhet.
Under det senaste decenniet har vi sett hur medelklassen stärkt sin ställning samtidigt som allt större grupper lämnas därhän. De som är födda i Sverige har klarat sig ganska bra och deras arbetslöshet sjunker nu snabbt samtidigt som arbetslösheten för utlandsfödda fortsätter att stiga. Idag svarar de utlandsfödda för mer än hälften av all arbetslöshet, trots att de som grupp endast motsvarar en fjärdedel av befolkningen.
Av de totalt 356 000 i obalansen har 90 000 (25,1 procent) varit i obalansen 3-7 år under de senaste 10 åren. Antalet är det högsta sedan 1990-talskrisen och fortsätter att växa. Värst är det för dem som har funktionshinder. 36 000 av dessa har varit i obalansen mer än tre år.
Så länge som högkonjunkturen varar kommer arbetsmarknadens insiders att klara sig bra på bekostnad av de grupper som är outsiders. Men det växande antalet outsiders leder också till ett missnöje med etablissemanget. Vi kan se det i USA, där Trump, men även Saunders attraherar stora väljargrupper. Vi kan se det i Europa, där nationalistiska grupper vinner gehör på bekostnad av de etablerade partierna.
I Sverige mildrades effekterna av finanskris och strukturomvandling av att jobbskatteavdragen spädde på den privata konsumtionen och sysselsättningen. Trots det utmanas de två politiska blocken av SD, ett nationalistiskt parti med djupa rötter i nazismen.
Förr eller senare kommer alltid en konjunkturnedgång eller ekonomisk kris. Då kommer vi att se hur också den svenska medelklassen kommer att drabbas av arbetslöshet. Det är först då de kommer att se hur resultatet av den politik de i tysthet gynnat också drabbar dem själva. Då är risken stor att vi får se starka nationalistiska krafter tar över den politiska arenan precis som i 1930-talets Europa.
