Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Det omätbara avgör nästa val

Alliansåren 2006-2014 präglades ofta av ett slags fixering vid antalet arbetade timmar i ekonomin, av tanken att ”evidensbaserad politik” kunde visa vad som är rätt. Att samhällsekonomisk effektivitet och tillväxt, inte frihet eller trygghet, var överordnade värden.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Förpappring. Så kallar Jonna Bornemark i sin medryckande bok ”Det omätbaras renässans” (Volante 2018) vår tids sjuka att dokumentera och kvantifiera allt i livet. Allt ska räknas, optimeras, effektiviseras. Utrymmet minskar för det omätbara, det som inte låter sig kategoriseras. Empati, människovärde, omsorg, trygghet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det ligger mycket i analysen. Mätningssamhället lämnar människor tomma och svarslösa inför de stora frågorna. Denna sjuka har gjort stor skada, särskilt i politiken.

Socialdemokratin har det i sin kärna. Den sociala ingenjörskonsten. Den förment vetenskapliga sanningen om hur människor ska leva sina liv, hur våra barn ska uppfostras och våra gamla tas om hand.

Men även borgerligheten har del i skulden. Alliansåren 2006-2014 präglades ofta av ett slags fixering vid antalet arbetade timmar i ekonomin, av tanken att ”evidensbaserad politik” kunde visa vad som är rätt. Att samhällsekonomisk effektivitet och tillväxt, inte frihet eller trygghet, var överordnade värden.

På senare år har vi sett framväxten av något annat. En renässans för omätbara värden. Inget val i modern svensk historia har handlat så lite om ekonomi som 2018. Naturligtvis får många former av politik ekonomiska konsekvenser. Skatter måste samlas in, reformer måste finansieras. Men som sakfråga var ekonomin knappt synlig.

Det som stod i centrum – för väljarna, och det är ju vad som räknas – hade ofta påfallande lite med ekonomi att göra. Brinnande bilar i utsatta förorter. Skjutningar och gängkriminalitet. Gruppvåldtäkter. Tiggeri. Oro för vad som sker med våra gamla. Konflikter kring vilka värderingar som egentligen ska gälla i Sverige.

Naturligtvis spelade högkonjunkturen in, väljarnas oro för arbetslöshet var påfallande låg. Men det råder ingen tvekan om att skiftet från ekonomi till framförallt trygghetsfrågor kommer att prägla opinionen under lång tid framöver.

Dagens parlamentariska läge, med en söndersliten Allians och två liberala partier som valt att bli underlag för en vänsterregering, kan förstås delvis ur detta perspektiv. Alliansen byggde primärt på en stark samsyn kring den ekonomiska politiken, när agendan kom att domineras av helt andra frågor vittrade enigheten sönder.

Den grundläggande oenigheten mellan de borgerliga partierna idag handlar inte om regeringsbildning eller ens om synen på SD. Deras väljare är djupt oeniga om flera av vår tids grundläggande, omätbara frågor. Årets regeringsbildning är bara den parlamentariska konsekvensen av denna oenighet.

Nu behöver det borgerliga alternativet i svensk politik omformuleras, byggas på en delvis annan grund än de bekanta frågorna skatter och ekonomi. Mindre av ekonomism, mer av det omätbara. Det är en mycket krävande uppgift, men det är nödvändigt.

För som Annika Norlin sjunger:

”Nån måste va först,

nån måste gå i bräschen mot det här samhället,

som kräver att man ska va så satans effektiv”.

Jag hoppas att borgerligheten kommer klara det. Annars är den illa ute. För det omätbara kommer att avgöra nästa val.