Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Det ogenomskinliga EU

Det förslag på "länkskatt" och uppladdningsfilter på Internet som just nu behandlas i EU är inte bara svåra att sätta sig in i, och förstå konsekvenserna utav trots att de kan bli stora. Beslutsprocessen är också väldigt komplicerad för vanliga medborgare.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I början av veckan kom beskedet att EU:s ministerråd kräver ytterligare omarbetning av det kontroversiella upphovsrättsdirektiv som malts genom unionens politiska och administrativa kvarnar i över två år.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kanske är det lika bra. Turerna har varit så många att det är svårt att få grepp om förslaget. Det är framförallt den så kallade länkskatten och vad som i praktiken rör sig om ett ”uppladdningsfilter” som är de mest kontroversiella delarna av förslaget.

Vad länkskatten innebär är omstritt. Det har av kritikerna tolkats som ett de facto förbud att länka till tidningar på sociala medier. Detta då det skulle bli ett upphovsrättsintrång att delar av texten, som rubrik och ingress, visas i länken.

Detta är dock en feltolkning enligt Sanna Wolk, professor i immaterialrätt vid Uppsala universitet (Resumé 13/9). Den så kallade länkskatten riktar inte in sig på privatpersoner som delar nyhetsartiklar på nätet. Den syftar till att kommersiella nyhetssajter, som likt Omni eller Google News återger andra tidningars artiklar i kortformat, ska betala skälig ersättning för det. Wolks tolkning delas av både Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna.

Mer problematisk är då den del av direktivet som handlar om att sajter som Google, Youtube och Facebook ska ha ett direkt ansvar för de copyrightbrott som kan begås av användare. Det innebär i praktiken att nätjättarna tvingas förhandscensurera allt uppladdat material med hjälp av algoritmer.

Skulle förslaget bli verklighet så riskerar själva poängen med en sajt som Youtube att gå förlorad, där vanliga användare kan lägga upp material, göra covers på musik och klippa samman olika inslag.

Upphovsrätten bör förstås värnas. Men redan i dag ser de stora kommersiella aktörerna till att deras material inte ligger ute gratis, som exempelvis Hollywoodfilmer. Det är förstås en kostnad som de gärna vill lämpa över på nätjättarna, vilket är orsaken till den intensiva lobbykampanj som bedrivits i denna fråga från deras sida.

För mindre artister är snarast sajter som Youtube en tillgång. De sociala medierna ger möjlighet att nå ut till en miljonpublik för artister som annars skulle ha förblivit okända.

En viktigare invändning är dock principiell. Google, Facebook och Youtube bör betraktas som digitala infrastrukturleverantörer. De kan med en grov liknelse liknas vid gamla Postverket eller Vägverket. De är i praktiken naturliga monopol som råkar vara privata. Problemet är inte att de lägger sig i användarinnehållet för litet, utan snarare att de skulle kunna lägga sig i det för mycket.

Ett uppladdningsfilter skulle inte bara riskera att döda en stor del av kreativiteten på Internet. Det skulle också hota principen om ett fritt Internet. Olagligt material bör tas bort i efterhand inte på förhand. Egentligen samma princip som förbjuder förhandscensur i Sverige. Med ett filter på plats kan man räkna med att censuren bara skulle växa.

De här frågorna har varit dåligt uppmärksammade, utanför fackpressen, trots att de har väldigt stor betydelse. Det är inte lätt att sätta sig in i exakt hur de här förslagen kommer slå. Det blir inte lättare av att EU:s beslutsprocesser involverar både parlament, ministerråd och kommission, som i olika omgångar utarbetar lagförslag och nu tillsammans i något som kallas ”trilog” ska omarbeta den aktuella texten.

Om möjligheten för medborgarna att förstå vad lagstiftningsförslagen som behandlas i EU är små så är möjligheterna att påverka inte så mycket bättre. Till Computer Sweden (2/1) säger EU-parlamentarikerna Jytte Guteland (S) att partitillhörighet inte varit den viktigaste faktorn till hur olika parlamentariker resonerat i den här frågan. Tyskarna motsätter sig kontroller som kan leda till övervakning av medborgarna av historiska skäl. Fransmännen håller mer formalistiskt på upphovsrätten. Yngre har en annan syn på Internet än äldre.

För EU-medborgarna blir det förstås väldigt komplicerat att utkräva ansvar när EU-parlamentets ”partier” består av en massa nationella fraktioner som kan ha väldigt lite gemensamt med varandra.

Men nu ser det i alla fall ut som att EU-medborgarna kan få en viss chans att påverka, i valet 23-26 maj, hur deras dagliga användning av Internet ska regleras.