Under en normalvecka går Göteborg nuförtiden igenom två-tre smärre misslyckanden eller halvskandaler i form av sjukhus som inte byggs, kulturinstitutioner som hotas av stängning eller upphandlingar som gjorts bak och fram. Ett äremärke när bekymren ska hanteras är att alla inblandade politiker säger att problemen är tillfälliga. Det gäller också när de uttalar sig om de ständigt närvarande bekymren som segregationen och den kaosartade infrastrukturen. Frågar man en Göteborgspolitiker låter svaret alltid som en gammal LP skiva som hakat upp sig: ”Det finns egentligen inga problem och de små störningar vi ser just nu är bara tillfälligheter”.
Ett påtagligt drag i förnekandet är att politiker och företagsmässiga beslutsfattare är samma människor. Man får leta i gamla Sovjetunionen för att hitta en stad som är så genomkommunaliserad som Göteborg, som har närmare hundratalet politiskt tillsatta styrelser. Den enorma bolagsfloran är ett minne från årtiondena efter andra världskriget när kapitalbristen ständigt tvingade fram offentliga lösningar, vare sig det gällde bostäder, telefoner, riskkapital eller serviceverksamheter.De annorlunda företagsformerna fanns överallt och så sent som 1980 var till exempel Göteborgs största restaurang- och hotellägare det kommunalägda Vingabolaget, det statliga SARA och KF-dominerade RESO.
I resten av Sverige och världen förändrades allt efter det. När kapitalmarknaden öppnades och globaliseringen slog igenom började det läcka in pengar överallt, som Kjell-Olof Feldt en gång uttryckte det. Man kan ha olika synpunkter på privatiseringar och växande kapitalflöden, men helt klart skruvades det globala förändringstempot upp. En annan effekt är att det ledde till att städer återigen började förtätas, för första gången på mer än ett halvsekel.
När omvärlden blivit alltmer konkurrensbetonad har antalet möjliga val ökat. Det innebär att den som inte förändras ständigt överraskas av utvecklingen, på sätt som alltid verkar tillfälliga och oplanerade. I Göteborg som valt att låta den kommunala företagssektorn fortsätta att frodas har det globala innovationstrycket därför konfronterat bolag som inte fått chansen att ta in vare sig kapital eller kompetens utifrån. Följden har blivit att till exempel energibolaget använts för experiment som dränerat bort jättelika värden eller att bolag som Got Event konfronterats med ny konkurrens som man inte haft en chans att klara.Men viktigast är att konkurrensen och globaliseringen kommer att fortsätta att plåga de kommunala bolagen framöver. En lika tydlig effekt av oförmågan att hantera förändringen i kommunbolagen är att staden frusits i samma form som den hade för fyrtio år sedan, vilket förklarar den förvärrade segregationen, utspridningen och pendlandet.
Som jag antydde tidigare finns det en bransch som inte kommit undan den omvandling som resten av världen gått igenom. I hotell- och restaurangbranschen föll SARA och RESO ihop under 1990-talet och Vingabolaget drabbades av förluster som gjorde att kommunpolitikerna tog sin skyddande hand från katastrofbolaget. Samtidigt genomfördes också stans enda planerade privatisering när Auktionsverket såldes. Därför kan man idag se med blotta ögat vad nya ägare och kapital betyder. Under de gamla bolagens tid fanns det knappt en enda restaurang hela vägen från Vasaplatsen till Masthuggstorget. Idag är det just i långgatsområdet, där de kommunala förändringarna kombinerades med stora bostadsrättsombildningar i det privatägda beståndet som Göteborg upplevt sin överlägset starkaste vitalisering de sista decennierna. Samma sak ser vi också med Volvo, där uppsplittringen har vitaliserat båda delarna på ett sätt ingen trodde var möjligt för några år sedan.
Förändringar kommer alltid att vara kontroversiella, men grundbulten i marknadsekonomier är att nya ägare kan introducera nya kombinationer och idéer. Men det kommunalekonomiska alternativet har också ett tydligt pris, som dessutom kommer att stiga i takt med varje ny upphandlingsskandal och felräkning.
