Det är något med den klara höstluften som gör mig oerhört lycklig. Jag känner mig ren inombords. Samtidigt som friskheten i naturen känns som tydligast är det dock högsäsong på våra psykiatriska mottagningar. Psykisk sjuklighet är ofta årstidsbunden. Om man arbetar med att hjälpa människor med psykiska problem är detta en av de saker man bör känna till.
Jag har tidigare skrivit om sjukskrivningar och hur vi som försöker hjälpa riskerar att förvärra måendet hos psykiskt sköra patienter genom att med för mycket välvilja (och ofta ganska mycket flathet) inte orka stå emot mindre lämpliga önskemål. Det är lätt att ta enkla utvägar när man mår dåligt. Men är det bra? Mycket lite talar för det. Tvärtom står det mycket klart, såväl utifrån undersökningar kring effekten av långvarig sjukskrivning samt genom kunskap från psykoterapeutiskt arbete, att den mest humana inställningen till majoriteten av de som önskar bli sjukskrivna är att aktivt försöka motarbeta det.
Läs också: David Eberhard: Vi sjukskriver för mycket
En vanlig uppfattning inom stora delar av det offentliga samtalet är att det bästa sättet att hjälpa andra är genom att gå dem till mötes. Detta är inte i enlighet med vetenskap. Även om man självklart ska möta andra människor med respekt och hänsyn är kravlöshet ett sätt att sätta krokben på den som inte orkar eller anser sig kunna ingå i samhällets kravfyllda tillvaro.
En person som är beroende av en drog kommer att anse att jag som läkare ska skriva ut det medlet för att gå honom eller henne till mötes. Det är en enkel och till synes smart lösning. Jag ger tabletterna och patienten blir glad. Men har jag då hjälpt patienten eller har jag bidragit till fortsatt missbruk? Jag tror de flesta vet svaret på den frågan. På samma sätt förhåller det sig med många andra saker inom psykiatrin (och i livet i stort också för den delen - man uppfostrar till exempel inte bäst genom att alltid göra som barnet säger).
Många som mår dåligt känner igen de symptom som är förknippade med psykisk sjukdom. Ofta tror de sig själva veta svaret på hur de ska komma tillrätta med problemen. Sjukskrivning är en sådan lösning. Den stora frågan är då var gränsen mellan friskt och sjukt går. Det är lätt att känna igen sig i depressionssymptomen. Initiativlöshet, hopplöshets- och meningslöshetskänslor exempelvis. Vi har alla haft sådana symptom. Kanske efter en skilsmässa, i samband med arbetslöshet eller när en nära anhörig gått bort. Normala symptom som endast sällan är tecken på en svår depressionssjukdom.
Om läkaren förhåller sig okritiskt till patientens berättelse riskerar man att kalla allt för depression och sjukskriva utan motfrågor. Patienten kommer erbjudas antidepressiva läkemedel. Att sjukskriva och medicinera är bra behandling mot svåra depressioner, men fungerar sämre mot sorg, motgångar och livskriser. Det blir en behandling som skapar större problem och isolering och som då förstärker de symptom man skulle behandla. Patienten kommer anse sig vara ännu mer deprimerad. Ett problem som man sedan försöker lösa genom att sjukskriva patienten lite till. Och lite till. Och lite till.
