Semesterstress är en svensk folksjukdom. Det måste det vara, för var och varannan svensk ondgör sig nämligen just nu över att de känner sig stressade av sin semester - hur sjukt är inte det?
Inget annat land i världen har fler semesterdagar än vi (utom möjligen Storbritannien som har flera dagar på papperet, men deras märkliga system är inte helt lätt att bli klok på) men de verkar inte känna sig stressade för det. Japanernas semester, till exempel, är bara en bråkdel av vår men de har inget ord för semesterstress (en sjättedel av dem struntar för övrigt helt i att ta ut sin semester).
Jag har faktiskt inte hittat ordet semesterstress i något annat språk än svenskan. Vad säger det egentligen om oss?
Å ena sidan säger det nog att vi är väldigt lyckligt lottade som för det första har så mycket semester att vi ens hinner stressa upp oss över den och för det andra har så många möjligheter att göra, resa, äta, uppleva och umgås att tiden ändå inte räcker till. Vi kan ju ta oss nästan vart vi vill, göra vadhelst vi känner för och vill inte behöva välja bort eller missa något. Very lyxproblem.
Å andra sidan säger det att vi måste göra något fel med våra liv när vi har så höga förväntningar och sätter så mycket hopp till några få veckor om året, vad gör vi egentligen med resten av tiden?
Det krävs ingen ekonomiprofessor för att räkna ut att det är ett väldigt slöseri att låta mer än nio tiondelar av året vara en ren transportsträcka till den där lilla stunden när vi ska göra och vara precis som vi vill. Det är en skrämmande tanke att vi bara skulle tillåta oss att blomma ut, verkligen leva, en tiondel av våra liv.
Därför tycker jag att vi måste ta semesterstressen på allvar, precis som vilken folksjukdom som helst. Den dödar oss inte, men den tar en stor del av livet ifrån oss.
En lösning vore förstås att avskaffa semestern, så skulle vi inte ha något att stressa över (och ska man tro statistiken från Japan verkar det ju kunna funka). Men liksom de flesta sjukdomar vore den nog svår att utrota helt. Därför vore det nog bättre om vi vaccinerade oss istället. Det vill säga, ger oss själva små doser som vi klarar av att hantera. Förslagsvis varje dag.
Solen skiner nämligen inte bara i juli, den gör det betydligt oftare än vi tror om vi bara tar oss tiden att stanna upp och se den, låta den värma oss. Någon minut här och där varje dag blir tillsammans mycket mer tid än timmar av stressande och pressande på stranden under några få dagars semester. Och varje dag ger dig faktiskt 1440 minuter att foga över, du kommer att hitta ett helt gäng som är lediga om du bara tillåter dig att leta.
Varje dag erbjuder dig små stunder och möjligheter att vara med nära och kära, göra nya vänner, uppleva och upptäcka. Vara nyfiken, galen, leva. Istället för att gå på sparlåga.
Tycker du att det verkar jobbigt kan du ju alltid vila upp dig på semestern.
