Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Dags för ett femte reningssteg på Ryaverket

    Utsläppen fortsätter på Västkusten vilket påverkar marint liv och vår närmiljö. Trots att tekniken finns för att rena avloppsvatten på ett betydligt mer metodiskt sätt händer inte mycket, skriver gästskribenten Göran Värmby.

    GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

    På länsstyrelsen i Göteborg lärde jag mig under 70–80-talen en hel del om utsläppen av konstgjorda kemiska ämnen som släpps ut i miljön då en av mina uppgifter var tillsyn över den petrokemiska industrin i Stenungsund. Vi fann att många av dessa ämnen är svårnedbrytbara, anrikas i fettvävnad och har en lång rad effekter på cellnivå som ej kan repareras. Man brukar kalla dem för miljögifter.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Typiska exempel är PCB, dioxiner, flamskyddsmedel, mjukgörare i plaster och fluorerade skumsläckarämnen. Antalet miljögifter av denna typ är nästan oändligt. Vi visste också redan då att alla dess miljögifter förekom - förutom i industrins utsläpp med möjlighet till kontroll - i ännu större omfattning i kommunala avlopp i form av ”små läckage” från vardagsprodukter som kläder, textilier, plastprodukter, rengöringsmedel, färger, byggmaterial och på andra platser. Ett problem som ökat senare år, inte minst genom importen av varor från Asien och Kina.

    Ett exempel vi lyfte fram vid denna tid var rengöringskemikalien nonylfenol som inte fick släppas ut i havet i mer än 200 kg per år från ett av petrokemiföretagen i Stenungsund. Samma kemikalie lämnade företagets grindar och såldes på marknaden – och kom därmed ut i miljön - till en mängd av ca 10 000 ton.

    1986 ”hoppade jag av” länsstyrelsen – som var alldeles för passiv - och började jobba på Greenpeace, som nu på allvar ville etablera sig i Sverige. Den turné vi gjorde våren 1987 hade fokus på miljögifter i vattenutsläpp och syftade till att få igång en avveckling av denna typ av kemikalier i olika produkter.

    Vi gjorde ett nedslag i Göteborg och ankrade upp i kanalen vid Gustav Adolfs Torg med en pråm full med slam från Sveriges näst största reningsverk – Ryaverket i Göteborg – där vi visade upp analyser på alla de miljögifter vi hittat i slammet. Med hjälp av dåvarande miljöministern Birgitta Dahl fick vi igång en trend under 80- och 90-talen att försöka ändra på produkterna istället för ”kostsam” rening i avloppsreningsverken. En hel del resultat uppnåddes.

    Nu 30 år senare ser vi att det uppenbarligen inte räcker eftersom samtliga miljögifter fortfarande hittas i fisk, krabba, mussla och andra organismer längs Västkusten, inte minst utanför Älvmynningen och Ryaverkets utsläppspunkt, även om det är låga halter. Ytterligare en dålig nyhet är att fler miljögifter i form av läkemedelsrester och hormonstörande ämnen har upptäckts i de kommunala avloppen, sedan rätt många år.

    Det märkliga och skrämmande är att resonemangen bland experter och forskare i stort sett är desamma som för 30-40 år sedan. ”Vi vet för lite om olika ämnens effekter, vi behöver mer forskning etc.”

    Samtidigt vet vi att fisk och vattenlevande organismer utanför Älvmynningen innehåller miljögifter och är negativt påverkade på olika sätt. Vi vet också att det i princip är omöjligt att fastställa vilka miljögifter som orsakar en viss skada eftersom många ämnen och många olika faktorer kan samverka.

    Gryaab som sköter Ryaverket gör ett oerhört viktigt jobb och tillhör definitivt de bolag som inte ska läggas ner. Verket har fyra reningssteg: avskiljning av skräp, syreförbrukande ämnen, fosfor och kväve. Utan Ryaverket hade vi haft ett dött hav utanför Göteborg. Men vad som nu behövs är ett femte steg för att få bort läkemedelsrester och miljögifter.

    Tekniken finns sedan länge i form av behandling med ozon och aktivt kol. I Sverige har bara en kommun av 290 – Linköping – byggt ut ett sådant steg. Kostnad ca 25 Mkr. Översatt till Göteborg ca 150 Mkr - som det planerade cykelgaraget i Haga.

    Varför har inte Miljöpartiet och de rödgröna gjort något i Göteborg? I Schweiz finns ett femtontal kommunala avloppsreningsverk med denna teknik alltsedan man 2016 lagstiftade att alla verk med över 80 000 personer anslutna måste ha denna typ av rening. Sedan maj i år finns det dessutom möjlighet att få bidrag från Naturvårdsverket för rening av läkemedelsrester och miljögifter. Så vad väntar vi på?