Det vanliga när hus rivs är att de ersätts med något nytt. Detta nya kanske ersatte ett fallfärdigt hus, en byggnad med sättningsskador eller något allvarligt konstruktionsfel. Men när grävskoporna dansade runt i Göteborg under ett par vanvettiga decennier på 1900-talet var att ofta dugliga byggnader som revs.
I några enstaka fall rev Göteborgspolitikerna fullt fungerande hus och ersatte dem med tomrum. Ödeytor eller en och annan parkering tog istället plats i det offentliga rummet. På Olskroksgatan fanns en gång en av Göteborgs mest livliga affärsgator. Där samsas idag trista gräsytor med parkeringar och en oanvänd fotbollsplan. Kanske lockar inte dånet från motorvägen till något bygge på den tomten.
Men det finns fler mystiska ödetomter i Göteborg. Den kanske mest spektakulära är terrasserna på Skansen Kronas sydsluttning. Där existerade fram tills 1967 en rad landshövdingehus som prydde bergets södra sida mot Risåsgatan. Gamla foton visar en makalöst vacker arkitektonisk miljö som minner om Gamla Masthugget som ännu går att beskåda närmast Slottsskogen.
Nuförtiden används ytorna till stadsodlingar och på östsidan av tomten finns förskolebarracker uppförda. Men merparten står ännu tom – ett halvt sekel efter att rivningarna genomfördes. Några engagerade göteborgare har bestämt sig för att göra något åt saken.
I en debattartikel skriver representanter för Yimby och Arkitekturupproret om en potentiell återuppbyggnad av de rivna byggnaderna (GP 29/5). Det finns färdiga ritningar och ett medborgarförslag, initierat av läkardoktoranden Alexander Lisinski, har precis fått tillräckligt antal underskrifter för att behandlas av byggnadsnämnden.
Så mycket av byggnationerna i Göteborg består av fantasilösa och massproducerade lådor som strötts ut lite tanklöst. Alltid kul att det byggs – många står på kö för att bli göteborgare.
Men något saknas. Detta något är arkitektur och miljöer med själ som bygger på det där klassiskt särpräglade göteborgska - miljöer som man vill visa för besökare till staden. Det som företrädarna från Yimby och Arkitekturupproret vill göra är att skapa mer av de miljöer som hör till höjdpunkterna i den göteborgska stadsbilden.
Återuppbyggnader av gamla byggnader är inget steg tillbaka i stadens utveckling. Att göra som Lisinski och de andra föreslår är både realistiskt och önskvärt. De har tagit hänsyn till moderna byggregler i ritningarna men, som de skriver ”bevarat landshövdingehusens ursprungliga karaktär”. De vill visa att: ”det går att bygga vackert igen” och att projektet både kan bli lönsamt och ett vettigt tillskott i stadsbilden.
Det finns en stark rörelse i Göteborg som samtidigt är både nostalgisk och framåtblickande. Man försöker plocka det bästa ur Göteborgs historia, däribland de vackra trähusen byggda i kvartersstruktur, och anpassar det till en modern stadsplaneringsfilosofi. Förslaget att bygga på Skansens terrasser är en naturlig del av denna rörelse.
Här finns en fantastisk plan, genomtänkt och pietetsfullt utförd. För politikerna i vars händer detta hamnar borde det vara ett öppet mål.
Förutom att det skulle fylla ett onödigt hålrum i stadsbilden så vore det även en signal från dagens politiker att de förstår att 1900-talets rivningsraseri gjorde staden stor skada. Visst vore byggstart till stadens fyrahundraårsjubileum något att eftersträva?
