Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Cwejman: Vi bevittnar den nya svenska klandemokratin

Gång på gång släpper svenska partier in personer med en tveksam förståelse för demokratins spelregler.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Göteborg har Janna Atta Ibrahim, socialdemokratisk ledamot i ett utskott i SDN Västra avgått efter att ha spridit falska uppgifter om Moderaterna och Sverigedemokraterna. 

Liknande desinformation kablades ut av en kandidat på partiets kommunlistan i Stenungsund. Bland annat påstods i inläggen att Moderaterna vill dra in medborgarskapet för samtliga som kommit till Sverige efter 1970 och att moskéer skulle stängas ned. 

Detta var samma lögner som Socialdemokraterna i Sävsjö spred via en arabiskspråkig Facebooksida om både Moderaterna och Sverigedemokraterna. 

I de fall som uppdagats har kandidaterna förklarats vara ovälkomna i partiet.
Desinformationen har avslöjats tack vare Galaxia Elias, en nitisk arabisktalande journalist. Socialdemokraterna reagerade emellertid först efter att stora medier snappade upp nyheten.  

Spridningen av rena lögner om riksdagspartier har nått tusentals människor i stora Facebookgrupper. Sannolikt finns det fler liknande fall. Eftersom allt pågår på andra språk än svenska och bortom den mediala mittfåran kommer reaktioner ofta sent eller inte alls. 

Frågan som hänger kvar i luften, så här nära valrörelsens slutskede, är hur Socialdemokraterna och andra partier hamnade i den här sitsen. Det här är nämligen ingen ny företeelse. Extremism, desinformation och tveksamma politiska kopplingar hos politiska kandidater har blivit allt vanligare. Miljöpartisten Mehmet Kaplan hann bli statsråd innan det blev uppenbart att allt inte stod rätt till med hans band till turkiska ultranationalister.

Utan att förringa hotet från ryska desinformationskampanjer förefaller närodlat påverkansarbete, inom etablerade partier, vara större hot än inflytandet från massproducerade trollkonton. Denna desinformation sprids dessutom rakt under nästan på ledningen i etablerade partier.

Partiernas interndemokratiska svaghet är en anledning till hur det kunnat bli så här. Centerpartiet i Göteborg är talande exempel. Förra veckan uteslöts Mikail Yüksel, tvåa på listan till riksdagen och vice ordförande i lokalföreningen.

Detta efter att partiledningen hade fått information om möten han haft med företrädare för ett turkiskt extremnationalistiskt parti. Informationen fanns sedan tidigare lokalt, då Yüksel hade varit öppen med den. Trots detta agerade inte partiet.

Mikail Yüksel fyllde för lokalföreningen i Göteborg en viktig funktion. Han petade, tillsammans med medlemmar han värvat, bort en obekväm falang som var emot Västlänken i en strid om ledarskapet lokalt. Han genererade något ledningen lokalt saknade: röstboskap. 

Svenska partier rasar i medlemsantal. Det krävs därför personer för att rösta fram kandidater i interna medlemsomröstningar och besätta olika politiska positioner. Lockelsen är därför stor att få in kandidater som i princip kan garantera röster från en hel etnisk, kulturell eller religiös grupp. Men går de med i partiet för att växla medlemmar mot en fet politisk post eller av genuin ideologisk samsyn?

När föreningsdemokratin försvagas genom växande medlemstapp blir våra partier mer sårbara för stökiga kupper av medlemmar som förmår mobilisera stora kollektiv av röstboskap. Vad vi bevittnar är krocken mellan den svenska föreningsdemokratin och en klan- och lojalitetsbaserad kultur.

En någorlunda assimilerad invandrargrupp utsätter inte den svenska demokratin för samma problem. Ty då är kopplingen till ideologi, hjärtefrågor och klass större än till klanen, religionen eller hemlandets politiska karta. De blir helt enkelt inte lika enkla att påverka eller knyta till sig i grupp.

Tyvärr har flera partier, och här sticker tyvärr Socialdemokraterna ut, landat i att det är enklare att locka etniska föreningar till sig som röstar kollektivt. Få med företrädarna och du får med kollektivet. Vilket givetvis är betydligt enklare än att förtjäna varje individuell röst enskilt. Konsekvenserna ser vi nu.

I takt med att Sverige får en större andel utrikesfödda i befolkningen kommer dilemmat att bli tydligare, av det enkla skälet att en stor andel av Sveriges befolkning kommer från länder med en stark kollektivistisk kultur. Vi ser bara början på den svenska klandemokratin.

Mest läst