Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Färskvara. Hur länge räcker maten?
Färskvara. Hur länge räcker maten?

Cwejman: Vad ska svensken äta om det blir krig?

Avskaffandet av de svenska beredskapslagren har slagit hårt mot civilförsvarets främsta uppgift.

Långt in på 1990-talet fanns i kronobergska Lenhovda ett kaffelager på 350 ton som bara fick användes i händelse av krig. Överstyrelsen för civil beredskap, en av föregångarna till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, konstaterade att erfarenhet från andra världskriget visade att om svensken inte fick i sig sitt kaffe så gick det mesta utför.

Svensk försvarspolitik under 1900-talet gick ut på att göra Sverige starkt och oberoende om kriget kom till Europa. Totalförsvarets viktigaste beståndsdel var den civila biten. Sverige skulle fungera även i en krigssituation. Därför fanns omfattande lager med mat och bränsle. Omkring 200 sådana lager fanns ännu kvar under början av 1990-talet.  

Hur stora är matlagren i dag? Gå till din närmaste matvaruaffär. Där har du lagret. Lägg till butikernas centrallager. Förutsatt att det finns drivmedel, vilket inte längre bunkras av staten, så räcker maten mellan tre till åtta dagar. Därefter är det slut på livsmedel.

Vi kan inte förlita oss på EU, där finns nämligen heller inga beredskapslager. När Västeuropa drabbades av Göteborgsväder under några veckor gapade salladshyllorna tomma i Sverige. Allt hänger ihop.

Fram tills 1980-talet var självförsörjningsgraden i Sverige mellan 80 till 90 procent. I dag är den siffran under 50, en av Europas lägsta. Hälften av allt vi konsumerar kommer från utlandet. Stryps produktionen där får vi förlita oss på inhemska livsmedelsproducenter. Dessa är i sin tur beroende av drivmedelsimport från utlandet.

Efter drygt tio dagar är alltså samhällets livsmedelsresurser slut. Då är det upp till var och en att klara sig själv. Det är annorlunda i Finland, där finns lager som räcker i ett halvår.  

Insikten om att försvarsmakten i Sverige är grovt underdimensionerad har börjar sjunka in bland politiker. Några betydande budgettillskott är det inte frågan om. Men civilförsvaret, den del av samhällets krisberedskap som syftar till att hålla Sveriges befolkning under armarna i händelse av krig, är fortfarande svag.

Det är allvarligt. Medan ett par sjömålsrobotar på Gotland visar att regeringen kommer ihåg att Sverige har kust att försvara, signalerar en livsmedelsberedskap att man kommer ihåg att civilbefolkningen måste hållas mätt.  

Det svenska samhället lever från hand till mun. Det fungerar så länge omvärlden är stabil och inga betydande katastrofer drabbar oss. Händer något oväntat går det riktigt snabbt innan svenskarnas främsta, och enda, bekymmer blir att hålla sig mätta.

Efter att ha legat i träda i tjugo år beslutade regeringen för två år sedan att återuppta totalförsvaret. Det innebär att civila myndigheter tillsammans med försvarsmakten ska koordineras för att möta ett angrepp på Sverige.

Lärdomen av nedläggningen av totalförsvaret är kort: Det var en dum idé. Det är lättare att lägga ned ett totalförsvar än vad det är att återskapa det. Lager som reades ut och lokaler som slumpades bort är svåra att få åter.  

Kunskapen bland kommuner, landsting och andra institutioner måste byggas upp från grunden. Men det går inte att äta beredskapsplaner. Oavsett om staten tecknar vettiga avtal med livsmedelsproducenterna eller löser lagren på annat vis är det bättre att vara ute i god tid. För svensken måste äta, även om det blir krig. 

Mest läst