Hade det varit val i Frankrike i dag hade Marine Le Pens Front National (FN) blivit största parti. I en majoritet av höstens opinionsmätningar har Marine Le Pen vunnit förstaplatsen bland presidentkandidaterna inför valet 2017.
I Nederländerna visade en nyligen publicerad mätning (6/12) att Gert Wilders Frihetsparti (PVV) var större än båda regeringspartierna, Liberala VVD och Socialdemokratiska PvdA, tillsammans. Vore det val idag skulle PVV med god marginal bli största parti.
I det franska regionalvalets första omgång (andra omgången är på söndag) fick Marine Le Pens Front National totalt 27,73 procent av rösterna och blev därmed, med knapp marginal, största parti före Sarkozys Republikaner. I exempelvis Calais fick FN varannan röst.
Trenden är tydlig: Stora socialdemokratiska och borgerliga partier blir helt akterseglade av invandringskritiska partier. Enligt partiforskaren Cas Mudde är det som nu händer en perfekt storm. IS-attackerna under november månad är kulmen på ett år som inleddes med attackerna mot Charlie Hebdo och en judisk matvarubutik. Kombinerat med asylinvandringen, som under hösten nått historiskt höga nivåer, är läget ypperligt för partier som FN och PVV.
Situationen kan givetvis förändras. Men allt tyder på att väljarna i Frankrike och Nederländerna bestämt sig för att skicka en tydlig signal till sina länders respektive politiker: Ni har inte kontroll över situationen, därför tänker vi byta ut er.
Svaret från etablerade partier är inte förtroendeingivande. Under den franska regionalvalrörelsen höjdes röster att inför andra valomgången enas bakom starka kandidater för att stävja FN:s framfart i regionerna. I Nederländerna har VVD redan ingått i en allians med PvdA. Detta för att kunna styra landet någorlunda stabilt utan PVV. Den här sortens taktik har Sarkozy, ledare för Republikanerna, avvisat med emfas. Det är positivt.
Blocköverskridande allianser riskerar att skapa en situation där partier som FN och PVV utgör den självklara motpolen inom politiken. Det vore olyckligt. Desperata blocköverskridande allianser riskerar att helt omstöpa den europeiska politiken till det sämre.
När känslan av att samhällsutvecklingen inte längre behärskas av styrande politiker vänder många sig åt det parti som lovar mest handlingskraft. Etablerade vänster- och högerpartier måste inse detta, annars får vi vänja oss med Marine Le Pen och Gert Wilders som europeiska företrädare inom en snar framtid.
