Västlänksmotståndet är den folkrörelse politikerna i Göteborg aldrig ville ha. Helst skulle de nog se att rörelsen helt försvann. Men det man vill ha är inte alltid det man behöver. Och är det något Göteborgspolitiken behöver så är det vakna och aktiva medborgare.
Det många politiker i stället önskat sig är dialog på politiska, det vill säga att politiker via kommunikatörer talar till en lydig åhörarskara som nickar tacksamt. Men västlänksmotståndarna har inte nöjt sig med att bara lyssna. Det är bra, för det har inneburit en vitalisering av demokratin i Göteborg, oavsett vad man tycker om deras käpphäst, tågtunneln under våra fötter.
Under lördagen anordnades en demonstration med över 10 000 deltagarei Göteborg av Västsvenska folkinitiativet, en förening som söker konkurrera med kommunens kommunikationsplan i frågor som rör Trängselskatten och Västlänken. Det är en strid västlänksmotståndarna både har vunnit och förlorat.
Västlänken är inne i en juridisk process och sådana är inte känsliga för manifestationer och politiska utspel. Det finns inget som kan göras i kommunfullmäktige. På så sätt har Västlänksmotståndet misslyckats: folkopinionen spelar ingen roll i domstolen.
Samtidigt har de vunnit eftersom motståndet mot Västlänken har avslöjat en illa dold tondövhet från Göteborgspolitikens sida. Man körde över folket efter omröstningen om trängselskatt som talade ett tydligt språk och har försökt, samt misslyckats, med att få göteborgarna att acceptera Västlänkens nyttor och fördelar. Det här har öppnat upp för en kritik mot Göteborgspolitiken som är välgörande.
Frågan är vad som händer med energin i folkrörelsen när den juridiska processen kring Västlänksbygget når sitt slut. Det finns så många fler politiska frågor i Göteborg som kräver vakna medborgare.
Kommunledningen vill av förklarliga skäl se positivt på det mesta och kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) låter i sina diverse kanaler som om hon stod på supporterläktaren på gamla Ullevi. Om den demokratiska aktivismen dör om Västlänken klubbas igenom har Göteborg gått miste om en av 2000-talets viktigaste lokala folkrörelser.
