Tidigare generationer av svenskar har haft en avundsvärd bostadskarriär. De köpte billigt, räntorna var högre än i dag – vilket gjorde att färre kunde köpa - och värdeökningen var helt fenomenal. De har tjänat storkovan på att bo kvar i sina bostäder.
Bland politiker har lockelsen varit stor att även senare generationer ska uppleva något liknande. Man vill jämna ut livschanserna mellan generationerna och se till att bostadsköpare kan sprida ut bostadskostnaden över hela livet.
För att möjliggöra bostadsköp har politiken därför erbjudit generösa ränteavdrag och låga eller obefintliga amorteringskrav. Riksbanken har också bidragit genom att hålla räntorna nere.
Troligtvis skulle många av bostadsköparna inte haft råd att köpa de lägenheter som de nu bor i. Politiken och Riksbanken har möjliggjort bostadsköp för en generation av svenskar som inte motsvaras av deras faktiska köpkraft. Det är inte svårt att lista ut att det här inte är någon långsiktigt hållbar politik - den håller bara så länge som pengarna är billiga att låna och värdeökningen konstant.
Men allt tar slut, även den ojämförbart långa ökningen av bostadspriserna. De senaste tecknen är att dyra lägenheter i Stockholm, där det inte har byggts så mycket som nu sedan 1970-talet, förblir osålda månad efter månad. Mäklare ger rabatter och priserna sjunker något.
Prisminskningen i huvudstaden är visserligen blygsam. En procents minskning under den senaste tremånadersperioden. Men enligt Svensk mäklarstatistik har även ökningen av kvadratmeterpriserna i Göteborg stannat av något. I ett längre perspektiv är det fortfarande historiskt höga nivåer. Kvadratmeterpriset i Göteborg ligger på 50 425 kronor, vilket kan jämföras med snittet i oktober 2014 som var 34 831 kronor.
Sverige har i dag en bostadsägande medelklass, med skyhög belåningsgrad jämfört med många andra europeiska länder, som står ekonomiskt oförberedd om det skulle ske en dramatisk ränteökning.
De har levt på tvärs med den klassiska finanspolitiska devisen att spara intensivt när det går bra och spendera när det går dåligt. De har inte lagt undan några pengar för att möta en plötslig räntechock - istället har de både levt och bott bra.
Något måste ske för att minska temperaturen på bostadsmarknaden och förbereda alla de som sitter på stora lån för att låga räntor inte alltid att kommer vara normen. Det självklara för regeringen borde vara att se över de vidlyftiga ränteavdragen som bidragit till den skarpa värdeökningen de senaste åren.
Men tyvärr är risken stor att ingen, varken Socialdemokraterna eller Moderaterna, kommer att föreslå någon kursändring innan valet. Det är så många hushåll som skulle påverkas negativt om avdragen togs bort och aspirerar man på att leda landet vill man inte göra den lägenhetsägande medelklassen till sin fiende.
Men väntar man med att trappa ned avdragen tills efter valet, och därmed riskerar att en räntehöjning kommer emellan, så är det försent. Då kommer ett avtrappat, eller rentav slopat, ränteavdrag bli fullständigt omöjligt att driva igenom.
