Cwejman: SD är Sveriges mest grälsjuka parti

Sverigedemokraterna har efter åtta år i de politiska finrummen ännu inte mognat politiskt. Avhopp, tomma stolar, fraktionsstrider och uteslutningar är ännu vardag i partiet.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

De flesta riksdagspartier har haft en och annan avhoppare som blivit politisk vilde i riksdagen. SD har så många avhoppare att det bildat en egen riksdagsgrupp.

Anförda av skandalomsusade Pavel Gamov försöker de nu lämna avtryck i riksdagen. Oklart vilket avtryck det nu skulle vara. Mest sannolikt vill ledamöterna inte bli av med sina riksdagsarvoden.

Senaste avhopparen är Olle Felten som ansluter sig till det nystartade partiet Alternativ för Sverige (AfS). Partiet leds av den före detta SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand som tillsammans med sitt ungdomsförbund uteslöts ur moderpartiet för några år sedan.

Splittringen var en bra sak hävdar nog Kasselstrand. Men i likhet med vänsterns forna celldelning är det få förutom de närmast sörjande som begriper något eller än mindre bryr sig. Eftersom det i regel handlar om person- än idéstrider så blir det hela väldigt internt och framstår som rörigt för utomstående.

ANNONS

Lokalt är det inte annorlunda. Sverigedemokraterna i Göteborg är även med SD-mått, i en klass för sig. Partiets tidigare kommunalråd, Lars Hansson blev i början av februari utesluten ur partiet utan att bli meddelad om det. Kort dessförinnan hade han sparkat den politiska sekreteraren tillika ordförande i SD-Göteborg, Jörgen Fogelklou. Hansson sitter kvar i kommunfullmäktige och representerar sig själv.

I Skaraborg förskingrade riksdagsledamoten Anders Forsberg förra året stora summor pengar för att täcka likviditetsproblem i den egna firman. Han lämnade både sina förtroendeposter lokalt och sin riksdagsplats och dömdes till ett års fängelse.

Exemplen är många fler. Samtidigt försöker partiledningen hålla ordning vilket oftast innebär idel uteslutningsärenden.

Vildarna är ett symptom på något djupare. SD har efter åtta år i de politiska finrummen ännu inte mognat politiskt. Avhopp, tomma stolar, fraktionsstrider och uteslutningar är ännu vardag i partiet.

I många kommuner får deras väljare helt enkelt finna sig i att ingen representerar dem eller att deras politiska företrädare är upptagna med att bråka sinsemellan. SD försöker bete sigsom ett vanligt parti men framstår ofta som ett direktsänt gräl inför öppen ridå.

ANNONS