Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Cwejman: När ska terroristerna utvisas?

Terrorismen i Västeuropa det senaste året kan ofta härledas till personer som aldrig förvärvat rätten att befinna sig i Europa.

I mars månad körde Khalid Masood, en brittiskfödd konvertit till islam, över människor på Westminsterbron i London. Det slutade med fem dödsoffer och 49 skadade. Någon vecka senare sprängde en uzbekisk självmordsbombare sig själv i Sankt Petersburg. 15 människor dog. IS tog på sig ansvaret för attacken.

Ytterligare veckor senare ägde dådet i Stockholm rum där fem personer miste livet. Även där var terroristen, Rahmat Akilov, uzbek. I maj månad sprängde den brittiskfödde 22-åringen Salman Ramadan Abedi sig själv och 22 konsertbesökare i Manchester. Abedi hade libysk bakgrund.  

Två veckor senare körde en bil in i människor på London bridge och därefter attackerade tre terrorister personer i Borough Market med knivar. En av förövarna var brittiskfödd med pakistanska rötter och de två andra marockaner. Attackerna i Barcelona förra veckan utfördes av unga marockaner. Likaså dådet i finska Åbo som av polisen utreds som terrordåd.

Gärningsmannaprofilen för det senaste årets terrorism är således tydlig: unga män med bakgrund i muslimska länder. Marocko och Uzbekistan tycks vara överrepresenterade detta år jämfört med tidigare år.

Terroristerna är i några fall födda i landet där de begår terrordåden. I enstaka fall konvertiter och ofta asylsökande eller personer med tillfälliga uppehållstillstånd. Att terrordåden nästan uteslutande sker i Västeuropa och inte Östeuropa har en enkel förklaring: I Östeuropa finns dessa grupper knappt i befolkningen.

Personerna har oftast radikaliserats mycket snabbt. Det förebyggande arbetet har troligtvis inte kommit i närheten av terroristerna. Dessa personer har fåtal kopplingar till de samhällen vars medlemmar de bestämt sig för att mörda och lemlästa. Terroristerna lever på marginalen och radikaliseras i små grupper vars existens antingen ignoreras eller är okänd för polis och rättsväsende.

I dessa människors historia finns också ofta förklaringen till varför myndigheter har svårt att stoppa dem: De vet knappt om dem. Vissa av personerna är asylsökande som gått under jorden.

Abderrahman Mechkah, knivmördaren i Åbo, Rahmat Akilov som körde över människor på Drottninggatan och Anis Amri som mördade tolv personer och skadade femtiosex i Berlin förra året hade utvisningsbeslut hängande över sig. Det var personer som kommit till Europa under de senaste åren men inte fått stanna. Mechkah, Akilov och Amri hade inte ens rätt att befinna sig på de platser där de utförde terrordåden.

Den terrorism som främst präglat europeiska storstäder under det senaste året kan härledas till personer som aldrig förvärvat rätten att befinna sig i Europa. Det handlar om personer som lever i parallellsamhällen där de radikaliseras på behörigt avstånd från polis och myndigheter. 

En migrationspolitik som inte förmår verkställa utvisningsbeslut och som låter människor försvinna i en skuggvärld är samma politik som möjliggör terrorism i Europa. Så länge den politiken inte ändras spelar det ingen roll hur många betonghinder som placeras ut i våra städer. 

Mest läst