Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Cwejman: Myten om det rasistiska Sverige sprids vidare

I en rad artiklar och rapporter har Sverige pekats ut som ett genomrasistiskt land - helt utan ordentliga bevis. Att lögner florerar är en sak, men att en seriös journalist sprider dem vidare helt okritiskt är allvarligt, skriver ledarsidans Adam Cwejman.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I en artikel med rubriken "FN larmar: Sverige stöttar och sporrar rasistiskt hat" förklaras att Sverige har omfattande problem med "fler" hatbrott och utbredd rasism (SvD 11/5). Det hävdas att det är FN som fastslagit detta i en rapport och att: ”Svenska regeringen har godkänt rapporten, som gjorts efter ingående förhör.”

Det låter allvarligt. Störtar Sverige år 2018 ned i en rasistisk avgrund?

Journalisten Gunilla Von Hall som skrivit artikeln har skrivit om frågan flera gånger. Första gången 2004. Då fick Sverige ”FN-kritik för rasism". Fyra år sedan ”varnar” FN för svensk rasism. Året därpå uppger FN en ”oroande ökning av hatbrott i Sverige”. Samma vecka publicerades en artikel där FN, enligt Gunilla von Hall, riktade ”Svidande” kritik mot Sverige.

Mönstret går igen. Det handlar varje gång om "FN-kritik" och då låter det naturligtvis som att FN pekat ut just Sverige som synnerligen klandervärt när det kommer till det, för anständiga och demokratiska stater, självklara arbetet mot rasism.

Låt det vara tydligt: FN har inte gjort några egna mätningar eller samlat in någon ny data. De förlitar sig helt och hållet på organisationer som frivilligt gör rapporterna som sedan godkänns och utmynnar i rekommendationer och eventuell kritik.

Underlaget som används för att dra de alarmistiska slutsatserna består av spridda skurar av svartmålande observationer, vilket framgår om man granskar rapporten närmare. De undersökningar som mäter attityder i Sverige över tid, vilket är relevant i sammanhanget, lyser med sin frånvaro.

Det finns en viktig orsak till det. Skulle etablerade databaser som Eurobarometer, SOM-institutet eller Pew Research användas skulle man nå en helt annan slutsats än att Sverige för varje år blir mer och mer rasistiskt.

I Eurobarometers mätning över tid uppvisar ingen annan befolkning i Europa en så positiv inställning till utrikesfödda och minoriteter. I SOM-institutets mätningar går det att se en stabilt positiv inställning inom den svenska befolkningen till såväl invandring som invandrare.

I en belysande mätning från Pew Research  utmärker sig svenskar i en internationell jämförelse, eftersom ytterst få gör någon koppling mellan ursprung och nationalitet. Vem som helst kan bli svensk, enligt gemene man.

Vad gäller påståendet om den dramatiskt ökande förekomsten av rapporterade hatbrott är det bara att gå till Brottsförebyggande rådets siffror om man vill titta närmare. Antalet hatbrott följer under en tioårsperiod en plan kurva med en ökning 2015 och därefter en minskning till 2016. Mellan 2008 och 2016 ökar antalet hatbrott i absoluta tal från 4224 hatbrott till 4609.

Men i stället för att ge en rättvis bild av Sverige, upprepar Von Hall påståendet att rasismen inte bara ökar, utan att man i Sverige även aktivt "stöttar och sporrar" rasistiskt hat. Något är lurt här.

Att grupper vars själva syre är att hävda att Sverige är ett fruktansvärt rasistiskt land skriver till FN att så är fallet är inget konstigt. Det är deras enda existensberättigande. Detta är deras födokrok. Att FN har en kommitté som utan att värdera datans validitet eller tillförlitlighet producerar papper med rekommendationer är heller inte så konstigt – de litar på sina uppgiftslämnare och är glada att någon vill uppmärksamma rasism.

Men för att denna evighetsmaskin ska få bränsle att fungera i Sverige krävs att någon uppmärksammar rapporten, utan att ifrågasätta dess empiriska underlag eller metodologi. Hux flux ”Larmar FN”. Och detta återupprepas snart som sagt varje år av Gunilla von Hall och Svenska Dagbladet som väljer att publicera artiklarna.

Mest läst