Cwejman: Mays chansning misslyckades

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Den brittiska premiärministern Theresa Mays chansning misslyckades. Det enorma försprång Tories hade i mätningarna för bara några månader sedan, och som May ville kapitalisera på genom att utlysa parlamentsval, är borta. I torsdagens parlamentsval backade Tories med 12 mandat, Labour ökade med 31 mandat och Liberaldemokraterna ökade med tre mandat.

Labours partiledare Jeremy Corbyn har, trots den omfattande kritiken sedan han blev vald, lyckats mobilisera sina traditionella väljare. Men inte bara det. Corbyn har lyckats få unga röstskolkare, en grupp i vilken valdeltagandet har gått upp skarpt, att rösta på Labour.

Väljarrörelserna, exempelvis i valkretsarna City of London, Chelsea och Westminster, tidigare Toryfästen, visar att Labour har vunnit stort på Theresa Mays tuffa brexitlinje. En annan historisk omsvängning är att det skotska nationalistpartier SNP tappar stort till Tories som med den populära politikern Ruth Davidson lyckats bryta nationalistpartiets dominans. De senaste decennierna har Tories varit helt frånvarande i Skottland medan Labour varit betydligt starkare. De rollerna är nu omvända.

ANNONS

Att vänster-högerfrågorna återkommit till brittisk politik är en framgång för de etablerade partierna medan det högerpopulistiska UKIP försvinner helt och blir utan ett enda mandat. Denna utveckling är sammankopplad med Tories ställningstagande i EU-frågan. UKIP:s svaga stöd är alltså ingen nyhet utan har länge varit väntat.

I lokalvalet i början av maj förlorade UKIP samtliga kommunmandat förutom ett som de vann från Labour. I samma val förlorade Labour 382 mandat medan Tories vann 563 mandat. Väljarströmmarna gick då entydigt från UKIP till Tories.

Spillrorna som återstod av UKIP efter lokalvalet har fördelats på Tories och Labour. Att hävda att det skulle vara Corbyns förtjänst att UKIP för en tynande tillvaro, vilket Aftonbladets Anders Lindberg gör med orden att ”Corbyn utraderade högerpopulisterna”, är att tillskriva Corbyn en roll han inte haft (AB 9/6).

Väljarna har fått sitt EU-utträde och därför saknar enfrågepartiet UKIP existensberättigande. Inte ens partiets enda kvarvarande parlamentsledamot, Douglas Carswell, ansåg det och lämnade partiet i mars månad med orden att det inte finns ”någon poäng” med partiet. I valkretsen där den impopuläre UKIP-partiledaren Paul Nuttall ställde upp, Boston och Skegness, vann Torykandidaten stort.

Mays regering har påbörjat förhandlingar med det nordirländska Demokratiska unionistpartiet. Den mest realistiska koalitionspartnern för ett stympat Tories. Det lilla lokalpartiet som gick fram med två mandat ligger nära Tories högerfalang vad gäller brexit och migration. Samtidigt har de krav på sig att inte återinföra skärpta gränskontroller mot Irland. Vad de än kräver kommer May troligtvis att ge med sig.

ANNONS

Att May skulle avgå, vilket vissa spekulerat om, kommer sannolikt inte att ske. Men det borde hon, för sitt eget partis bästa. Mays experimenterande med vänsterpolitik i valrörelsen har inte gett utdelning och hennes domderande ledarstil går varken hem bland torypolitikerna eller väljarna. Att hon skulle vara en garant för att Storbritannien skulle få ett fördelaktigt utträdesavtal är en överdrift. Om Tories ska kunna återta en trygg ledarroll måste partiet släppa skrytet om EU-utträdet och på allvar ge sig kast med den nationella politiken.

ANNONS