Närmar sig USA och dessa allierade ett kärnvapenkrig med Nordkorea? Troligtvis inte. Den nordkoreanske envåldshärskaren Kim Jong Un har inte skaffat sig en kärnvapenarsenal för att använda den. Syftet är att förhindra andra länder från att störta regimen.
Att situationen eskalerar har till stor del att göra med att Nordkorea och USA triggar varandra till ett högre spel. För varje steg som Nordkorea tar i sitt kärnvapenprogram hotar Trump med fler militära lösningar. Hur skulle det se ut om Trumps hotfulla twittrande omsattes i handling?
Nordkorea har en stor arsenal med konventionella vapen och skulle ta med sig många civila sydkoreaner i döden om de blev anfallna. Räkna därtill Nordkoreas tillgång till saringas, biologiska stridsmedel och missiler som kan nå Japan, och ingen militär intervention från USA, oavsett hur effektiv den är, kommer att kunna hålla de civila dödstalen nere.
Ett annat problem med att anfalla Nordkorea är att man inte kan vara säker på att kärnvapenkapaciteten blir helt utslagen. Till skillnad från det irakiska kärnvapenprogrammet, som fick ett hastigt avslut när israelerna år 1982 i ett flyganfall slog ut den fransktillverkade Osirakreaktorn, har Nordkorea ett betydligt mer decentraliserat kärnvapenprogram. Det skulle räcka med att landet behåller några enstaka kärnvapenstridsspetsar för att ha kapacitet att mörda miljoner människor.
Alternativet till ett massivt anfall är att genomföra ett begränsat precisionsanfall mot vissa installationer. Det skulle potentiellt kunna begränsa kriget och hota Jong Un till eftergifter. Men det är en chansning och kan lika gärna urarta till det första scenariot, det vill säga totalt krig med miljontals dödsoffer om Nordkorea svarar med att anfalla Sydkorea.
Inget alternativ som innebär skarp användning av vapenmakt är vettig då en sådan riskerar att utlösa massdöd, miljoner flyktingar och en destabiliserad region.
Så vilken lösning återstår?
Medan USA aldrig accepterat att Nordkorea utvecklar kärnvapen har Kina alltid gjort det, så länge landet inte hotar med offensiva handlingar i regionen. Detta hävdar forskaren Yang Xiyu vid Kinesiska institutet för internationella studier som jämfört ländernas förhållningssätt till Nordkorea. Flera kinesiska forskare inom det geopolitiska fältet förordar en lösning där Kina tar en mer aktiv roll och utöva inflytande över Nordkorea samtidigt som man signalerar att Jong Un inte ska agera hotfullt.
Till dessa hör Shi Yinhong vid Beijing center för kinesiskastudier som förordar att Kina bör göra allt för att inte destabilisera Nordkorea. En kaotisk och hotad nordkoreansk regim riskerar att göra våghalsiga och aggressiva chansningar. Yinhongs linje får gehör hos Kinas FN-ambassadör Liu Jieyi som nyligen förklarade att landet aldrig ”kommer tillåta krig och kaos på den koreanska halvön” (China Daily 5/9).
Den mest konstruktiva vägen fram, om man skulle lyssna på Xiyu och Yinhong, är att krama ihjäl Nordkorea och förorda stabilitet framför eskalering. Det innebär att man accepterar faktumet att Nordkorea har kärnvapen.
Då återstår USA:s förhållningssätt. Så länge Trump inte accepterar att nordkoreanska regimen besitter en kärnvapenkapacitet finns inte mycket han kan göra på den diplomatiska vägen för att kyla ned situationen, annat än att inte möta nordkoreanska utspel med ett ännu högre tonläge och följaktligen krig. Ibland är den bästa lösningen den minst ansträngande: Gör mycket litet.
Att som Trump gjorde den 3 september, hota med att avbryta handelsavtal med alla stater som handlar med Nordkorea, är sannolikt inte heller någon framkomlig väg. Kina står visserligen för över 90 procent av Nordkoreas importer och all bränsleimport. Utan Kina faller Nordkorea helt ihop. Men Kina är USA:s andra största handelspartner efter Europeiska unionen och det är inte sannolikt att ett handelsstopp skulle vara aktuellt.
Ekonomiska sanktioner, annat än mycket specifika som riktar sig in på att blockera införseln av raketbränsle som används till kärnstridsspetsar, lär inte få någon effekt heller. De har inte historiskt, vare sig det gäller Kuba eller Irak, lett till något gott annat än svältande befolkningar.
Det vore bättre att långsamt lirka ut den nordkoreanska regimen genom att överösa landet med marknadsekonomi och humanitärt bistånd, Det vore både oväntat och innovativt i det för närvarande helt överhettade tillståndet. Emellertid skulle det erbjuda ett finessrikt och fredligt alternativ fritt från aggressivitet, varför det förefaller osannolikt att Trump skulle överväga det.
Den nordkoreanska regimen prioriterar stabilitet och suveränitet över allt annat. Lockar man med att de får behålla båda, samtidigt som man kräver en mer öppen ekonomi och förhandlingar med Sydkorea, öppnar sig möjligheten att landet tvingas gå med på reformer. Om inget annat än av ren självbevarelsedrift. Det är värt ett försök om alternativet är total ödeläggelse av den koreanska halvön.
