Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Otillgängligt. Det behövs förändringar av befintliga hus som gör att äldre kan bo kvar.
Otillgängligt. Det behövs förändringar av befintliga hus som gör att äldre kan bo kvar.

Cwejman: Låt äldre bo kvar hemma

Istället för dyra nybyggen kan mycket vinnas på att tillgänglighetsanpassa bostäder som äldre kan bo i. Det är en åtgärd som inte bara sparar enormt mycket pengar för kommunerna utan bidrar även till livskvalitén.

Det skrivs och diskuteras en hel del om pensioner. De som är låga i dag och de som för kommande generationer av pensionärer kommer att vara ännu lägre. Finansieringen av det svenska pensionssystemet förblir en av vår tids stora olösta samhällsutmaningar.

Men det finns andra, mer akuta, problem som äldre möter dagligen här och nu. Ett sådant är bristen på tillgänglighetsanpassade bostäder. När man blir äldre kan trappor vara svåra att gå i och det krävs anpassning av dörrar och badrum. En pensionär, ofta en kvinna, som kanske inte jobbat hela sitt yrkesliv har låg pension och små möjligheter att själva bekosta förändringar av den egna bostaden.  

Vill hon flytta till en mer tillgänglighetsanpassad lägenhet är bostadsmarknaden liten och i många fall dyr. Lösningen på detta problem har i exempelvis Mölndal varit att det kommunala Mölndalsbostäder bygger trygghetsbostäder, med en månadskostnad på 12 300 kronor för en tvåa. Hur många gamla kvinnor med låg pension har råd med en sådan lägenhet? Ytterst få. 

Men lösningar finns nära till hands. Lena Gustafsson, distriktsordförande för SPF Seniorerna i Göteborg, lyfte nyligen några av dessa åtgärder (GP 7/10).  
Hennes poäng är egentligen mycket enkel: 78 procent av bostadsstocken i Göteborg är otillgänglig och ej anpassad till äldres villkor. Det som saknas är exempelvis automatiska dörröppnare, hiss samt lägre trösklar.

Enligt Gustafsson är inte det huvudsakliga problemet att det inte byggs tillräckligt många nya bostäder för äldre, även om dessa självfallet är välkomna (många seniorer vill flytta från större hus till lägenhet), utan att befintliga bostäder inte anpassas i tillräckligt hög utsträckning.  

Mölndalsexemplet visar hur man helst inte ska göra. För både Göteborgs och Mölndals kommun blir det oerhört mycket billigare att anpassa befintliga bostäder i stället för att bygga nya. Det går att bygga hiss på utsidan av tre- och fyravåningshus. Modifikationer till entréer och trappor är inte dyrt om man jämför med vad nybyggnationer kostar.  

Flera studier som har gjorts av seniorer vars bostäder anpassas och görs mer tillgängliga visar att livskvalitén går upp och möjligheten att bo kvar hemma ökar, vilket i sig är en besparing både för den enskilde och för samhället. 

Detta är även något Gustafsson pekar på: om flytten till ett äldreboende kan skjutas upp med ett år är ”besparingen i princip lika stor som investeringskostnaden för en hiss”. Det innebär att tillgänglighetsanpassning, om den görs klokt, skulle kunna vara en kommunal åtgärd som i stort sett är självfinansierad.

Tillbyggnader och ökad tillgänglighet i det befintliga bostadsbeståndet är inte bara en kommunal besparing utan något som även ger äldre möjligheten att bo kvar i sina bostäder – det har ett värde som inte kan mätas i pengar.

Mest läst