Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Cwejman: Korruption, inte påstådd populism, är Göteborgs stora problem

Ann-Sofie Hermanssons oro för små uppstickarpartier borde blekna jämte problemet med korruptionen inom förvaltningen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På nyårsdagen publicerades en mycket besynnerlig debattartikel författad av kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S). När Göteborgs mest inflytelserika politiker har utrymme att lägga ut texten om läget i Göteborg blir det en text om faran med populismen i staden (GT 1/1).  

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

”Det är bekymmersamt att populismen har fått fäste i Göteborg” deklarerade hon. Tecknet på denna påstådda populism var att ett parti med en, enligt Hermansson ”lättviktig och lättrörlig agenda” har sett dagens ljus. Man får förmoda att det var exmoderaten Martin Wannholts nystartade parti Demokraterna hon syftade på. 

Det är intressant att Hermansson gör ett, för stunden, litet parti, och inte faktiska politiska problem, till symbol för populismen i Göteborg. Partiets agenda kontrasterade Hermansson med de stora doser av ”samverkansinriktade” och ”långsiktiga ansvarstagandet” som det finns behov av i Göteborg. 

Definitionen av populism är att ”vädja till folket”, oberoende av klass – publikfrieri och enkelhet i politikens värld. En viss nivå av populism präglas alla demokratiska partier av, även Socialdemokraterna. 

Men populism kan också, om den går överstyr, utmynna i ogenomtänkt och radikal politik och extremism. Men sådan populism är knappast Wannholts parti, oaktat vad man tycker om dem i övrigt, ett exempel på. 

Farlig populism bygger på politikerförakt, misstro mot offentliga institutioner och bristfällig social tillit. Hur sådana fenomen tar rot i en stad som Göteborg kunde kanske Hermansson ha tagit upp i sin artikel.

Vill man förstå och åtgärda politikerföraktet i Göteborg behöver man egentligen bara se tillbaka på det föregående årets politiska skandaler. Under våren avslöjades hur släktingar till kommunanställda lämnade bilar till kommunens egen bilservice för billiga reparationer. Ett systematiskt missbruk av skattepengar som pågått länge.

Samma år, på hösten, sågas kommunala Intraservice vid fotknölarna av Stadsrevisionen för vidlyftigt slöseri och tjänsteresor med oklart syfte. Även relationerna mellan leverantörer och beställare kritiserades. Till saken hör att det var stickprovskontroller av verksamheten som genomfördes, mer finns sannolikt under ytan. 

Tord Karlsson (S), ordförande för Intraservice får sitta kvar på sin post medan förvaltningschefen fått gå. Hermansson har haft ett gyllene läge att peta Karlsson och därigenom visa att det kostar att inte ta korruption på allvar. Tyvärr tycks lojaliteten mot partikamraten väga tyngre än korruptionsbekämpningen.

Om göteborgare ser kommunala tjänstemän och politiker roffa åt sig skattemedel, systematiskt bryta mot kommunala bestämmelser för att därefter komma undan – då händer givetvis något med vissa väljare. De börjar misstro den politiska ledningen och kan rentav misstänka att partiet med maktmonopol i Göteborg, trots alla löften, inte förmår göra upp med stadens korruption.

Tyvärr tycks Hermansson mer oroa sig för populismens symptom, och hur hon själv skulle påverkas av dessa i valet, än den korruption som orsakat den.

Det är helt rätt, som Hermansson skrev i sin debattartikel, att Göteborg inte kan byggas på ”billig populism”. Lika lite kan Göteborg byggas på makthavarnas totala oförståelse inför vad som göder den.

Mest läst