Om jag fick en femma varje gång jag hörde ordet ”blandstad” hade jag varit en rik man. Trots att så många politiker och byggbolag använder ordet är frånvaron av en faktisk blandstad i Göteborg slående. Ta Kvillebäcken som ett exempel. Där skulle man minsann lära sig av misstagen från Norra Älvstranden. Det skulle byggas blandat, mångfald skulle råda och området skulle ha en levande gatumiljö.
Det blev inte mycket med det. Kvillebäcken är ett litet steg framåt. Men det är allt annat än en blandstad. Det är inte bristen på goda avsikter som är problemet i Göteborg, i stället är det brister i planprocessen som gör att vi alltid får samma monotona arkitektur och stadsplanering. Stadsdelar som varken lever eller har någon större utvecklingspotential.
Göteborg kan lära av Linköping. Där håller man just nu på med något som kallas för Vallastadsmodellen. Det är ett samarbete mellan kommunen, den göteborgska arkitektbyrån Okidoki och en rad andra aktörer.
Kärnan i modellen är mycket enkel. Detaljplanen görs innan marktilldelningen. I stället för budgivning på tomter har kommunen utgått ifrån ett antal kvalitetskriterier som avgör vilka anbud man accepterar.
Resultatet, som går att beskåda på Vallastaden2017.se, är en blandstad i ordets sanna bemärkelse. Indelningen, i riktigt små tomter, gör att det skapas en mix av estetik, husstorlekar och boendeformer. Befolkningstätheten kommer bli hög, vilket garanterar liv och rörelse under större delar av dygnet. Skulle vi försöka oss på något liknande i Göteborg skulle vi kunna återuppväcka den stadsbild som revs och skövlades under 1900-talet.
Med Vallastadsmodellen undviker man en ordning där ett fåtal byggbolag sätter sin prägel på ett gigantiskt område, samtidigt som de maximerar vinsten genom stordriftsfördelar. I Göteborg arbetar man alltjämt med en konsortiemodell som bara möjliggör för de största drakarna att vara med och bygga. Den modellens resultat ser vi i dag på Lindholmen och i Kvillestan. Tids nog får vi även se detsamma på Södra Älvstranden. I Göteborg säger man blandstad men bygger enfaldsstad.
Avståndet mellan de fagra orden i stadsplaneringsdebatten och verkligheten har länge varit stor. Den goda viljan finns där, inte minst finns det politiker inom båda blocken i Göteborg som värnar blandstaden. Men redskapen har saknats. Vallastadsmodellen har fördelen att den kan införas utan att några krångliga lagändringar behövs. Kan Linköping så kan väl vi?