Cwejman: Demokratin behöver visselblåsare

Moderaterna och Miljöpartiet behövde kanske inte Wannholt och Munck. Men göteborgarna behöver dem. De har för Göteborg varit nödvändiga visselblåsare.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

För snart fyra år sedan publicerade Göteborgs-Posten en debattartikel som innebar slutet för Martin Wannholts politiska karriär i Moderaterna. Wannholt var positiv till infrastruktursatsningarna som kom med Västsvenska paketet, men uttryckte skepsis mot att Västlänken, vars kostnader skulle skena, skulle gynna varken miljön eller resenärerna.

Miljöpartisten Henrik Munck måste ha insett att ett liknande öde väntade honom när GP Debatt i slutet av januari publicerade hans text om hur Västlänken riskerar att bli en ”halvmesyr om vi inte agerar nu” (GP 25/1). Munck påpekade att syftet med Västlänken, att bli ett nav i ett västsvenskt pendlingssystem, förutsatte stora satsningar i göteborgsk och västsvensk infrastruktur. Men som vi smärtsamt blev varse fick Göteborgsregionen knappt något när Trafikverket lade ut sin utbyggnadsstrategi fram till 2029.

ANNONS

Vad dessa två politiker från två olika partier gjorde var helt rätt. De såg att något inte hängde ihop och uttryckte det inför öppen ridå. Wannholt inriktade sig på prioriteringar och kostnader, Munck på Västlänkens inramning i den västsvenska infrastrukturen. Det var två konkreta och, för Göteborg och Västsverige, viktiga debattinlägg. Sådana som man vill och hoppas att politiker ska göra.

Sådant går tyvärr inte ihop med partipolitikens strama tyglar och partipiskor. I Miljöpartiets kommunfullmäktigegrupp var samtliga eniga om att Munck bör lämna alla sina politiska uppdrag. Det är inte orimligt. Munck hade visserligen rätt på nästan alla punkter när han beskrev problemen med Västlänken, och hanteringen av den. Men han hade inte rätt om man utgår från gruppledaren och kommunalrådet Ulf Kamnes perspektiv.

På något sätt är utfrysningen logisk. Om ett helt parti surrar sig vid masten, låt oss kalla båten för Västlänken, och båten sedan börjar sjunka, då uppskattar man inte att en kreativ besättningsman drar sig loss och börjar gapa om hur man bäst kan rädda situationen. Partiet har investerat för mycket prestige i skeppet och tänker gå ned till botten med det.

Moderaterna och Miljöpartiet behövde kanske inte Wannholt och Munck. Men göteborgarna behöver dem. För det är när vi inte har politiker som agerar medborgarnas visselblåsare som förtroendet för den representativa demokratin går åt helvete. Medborgare som inte upplever sig representerade är medborgare som antingen vänder sig bort från demokratin eller söker sig till demagoger.

ANNONS

Göteborgspolitikens förhållningssätt till Västlänken kommer gå till historien som ett haveri, oavsett när tunnlarna byggs eller vad dess konsekvenser blir. Man lyckades inte övertyga göteborgarna om nyttan och bestämde sig för tidigt för en utformning som sannolikt inte går jämna steg med övrig infrastruktur eller stadsplanering.

Mitt i alla detta bör vi vara tacksamma mot visselblåsarna Wannholt och Munck. De var sannolikt inte lojala mot sina partier, men de var lojala med göteborgarna. Och det är, när allt kommer omkring, en betydligt viktigare kvalitet hos en politiker än att till varje pris gå ned med skutan.

ANNONS