Västra Götalandsregionen får godkänt från IVO för att bedriva ”Verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika”. Inte en dag för tidigt.
Sprutbytesprogram minskar HIV-spridning och kan minska avståndet mellan vården och missbrukaren. Människor med tunga missbruksproblem skyr ofta all kontakt med vården, för att inte tala om sociala myndigheter.
De positiva effekterna av sprutbytesprogram är givetvis, beroende på vilken studie man lutar sig emot, olikartade. Men vad som inte kan förnekas är att empirin otvivelaktigt pekar åt ett håll: Sprutbytesprogram minskar smittspridning, lidandet för den enskilde och offentlighetens kostnader.
Socialdemokraterna i Göteborg har länge varit motståndare. Före detta kommunalrådet Dario Espiga (S) gjorde det till en sport att undvika att ta del av forskning på området som motsatte hans teser.
Till slut fick partiet foga sig när regeringen ställde sig negativt till kommunalt veto mot sprutbytesprogram. Det ska Gabriel Wikström, före detta folkhälsominister ha tack för. Att Socialdemokraterna inte längre är motståndare i Göteborg är avgörande för möjligheten att införa sprutbytesprogram här.
Annorlunda är det med Göteborgsmoderaterna. Beskedet från IVO kommenterades av det moderata kommunalrådet Jonas Ransgård på Twitter med orden ”Nu är missbruk offentligt godkänt. SOS”. En ynklig sammansättning ord. Som tyvärr säger väldigt mycket om Ransgårds socialpolitiska ideologi.
Missbruk är en sjukdom. En fysisk beroendesjukdom. Att ge människor rena sprutor innebär inte att missbruk blir ”godkänt”. Det innebär att sjukvården hanterar missbruket och minimerar skadeverkningarna av det. Det är pragmatisk och empatisk politik när den är som bäst.
Innebär vård av alkoholmissbruk att missbruket accepteras? Är behandling av lungcancer orsakad av rökning ett offentligt godkännande av rökning? Knappast. Och inte heller kommer sprutbytesprogram, som syftar till att minska smittspridning bland missbrukare, innebära att deras missbruk blir godkänt eller sanktionerat av sjukvården.
Sprutbytesprogram är ingen privatmoralisk signal; det är en sjukvårdspolitisk åtgärd och som sådan är den en framgång.
