Motivation är viktigt för att överkomma hinder. I Mellanöstern pågår sedan en tid tillbaka en folkrörelse mot den omfattande digitala censur som finns i regionen. Porr, eller erotik för den som så vill, är förbjuden i stort sett varje arabiskt land, förutom Libanon och i Turkiet. De olika staterna lägger stora resurser på att lägga digitala censurväggar mot den övriga världen. De fungerar sådär.
Idag är Mellanöstern den största tillväxtmarknaden för VPN-uppkopplingar, virtuella privata nätverk, som kan förbigå censurmekanismer. Men om drivkraften är köttslig, så bär resultatet även med sig möjligheter att kringgå den statliga censuren i övrigt. Och kontakten med omvärlden går åt båda håll. Porrsurfare i Mellanöstern kommer inte bara åt material från resten av världen, utan kan då även dela med sig av information från sina egna länder.
Enligt uppgifter från Google så återfinns sex av de åtta största porrsurfande länderna i Mellanöstern. På förstaplats återses Pakistan, med Egypten på silverplats. Iran är femte största porrkonsumerande land och Marocko det sjätte. Saudiarabien och Turkiet hamnar på 7:e och 8:e plats.
Den ökade porrkonsumtionen har lett till ökad efterfrågan på inhemskt producerad porr, med lokala aktörer. Identifikationsfaktorn är viktig, men inte bara till det yttre. Bland annat finns det till och med en hemsida vars huvudsakliga uppgift är att ”avslöja” vilka muslimska porrstjärnor som faktiskt är muslimer på riktigt och inte bara marknadsför sig som muslim av kommersiella skäl.
Porren spelar även en viktig roll för olika subkulturer: I Libanon stärks HBTQ-sfären av flertalet gay-stjärnor på den inhemska porrmarknaden. De är frihetssymboler och förebilder, ett subversivt inslag för deras sak.
Oavsett vad vi må tycka om dess innehåll och den bild det ger av kvinnor, så är vi skyldiga porren mycket gällande vår yttrandefrihet. Genom åren har det utmanat många såväl samhälleliga som publicistiska tabun. Inte minst har det utmanat konservativa krafter som använt sitt motstånd mot porr för att fortsatt kunna hålla kvinnor kuvade. Det har egentligen aldrig handlat om porren per se - istället har det handlat om makt och kontroll. Porren har urholkat repressiva staters maktkontroll som maskerats i form av moralpredikande.
Porr är en universell yttrandefrihetsmarkör. Men porr är, ur ett publicistiskt historiskt perspektiv, aldrig en slutpunkt. Det är ett medel. Det är som mest provocerande, och eggande, i brytningspunkten mellan ofrihet och frihet. Porr förlorar ju sin politiska sprängkraft i samma ögonblick som den inte längre är förbjuden. Icke desto mindre har porren i sak luckrat upp tabun i andra delar av världen, och kan mycket väl göra så även i Mellanöstern.
Det finns sämre sätt att urholka diktaturer på än genom köttsliga lustar.
