Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

jc8teZ0m9T3WsKUJqSJ-FbbQVy8.jpg
Omstritt. GMO-Grödor odlade i Hawaii. Bild: Matthew Thayer

Broman: Till strid mot den gröna pseudovetenskapen

Miljörörelsen blir inte behjälpt av att stödja sig på tveksam forskning och sensationella slutsatser, skriver Joakim Broman.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Naturen kan ibland vara korkad. Det är en av lärdomarna som Torbjörn Fagerström, professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet och Lunds universitet, ger läsaren i sin bok “Tankar från en utskälld forskare” (Fri tanke förlag). Det gäller inte bara de brittiska svarthättorna, sångfåglarna som inför vintern gör en farofylld flytt till Sydeuropa över vintern – trots att deras sydtyska artfränder vid samma tidpunkt flyttar just till Storbritannien, eftersom överlevnadschanserna numera är bättre där.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Naturens och evolutionens oförstånd kan också utsträckas till den mänskliga kroppen, och särskilt våra luftstrupar och inneröron, som Fagerström använder för att ta strid mot kvasivetenskapliga teorier som den om “intelligent design”.

Vid sidan av det starka engagemanget för naturen och miljön är detta bokens bärande tema: vetenskapliga principer och beprövad erfarenhet måste försvaras mot såväl ideologiska skygglappar som kommersiella intressen och romantiserande uppfattningar om hur naturen är eller bör vara.

Det är inte alltid enkla strider, varken mot kreationister, antroposofer eller miljövänner på villovägar, men Fagerström tar sig an dem på ett kompromisslöst vis. I ett flertal texter går han till angrepp mot det ekologiska jordbruket, allmänt omhuldat och sällan granskat.

Empirin visar att även om ekologisk produktion kan ha enstaka fördelar som ökad biologisk mångfald, så finns det på det stora hela varken miljönytta eller hälsonytta med att odla eller äta ekologisk mat. Däremot finns en stor nackdel: marken blir betydligt mindre produktiv – skördarna är i det ekologiska jordbruket runt 20 procent lägre. Detta till ett högre pris, både i form av subventioner och högre konsumentpriser.

Halterna av bekämpningsmedel i konventionellt odlad mat används ofta som argument av ekoförespråkarna, men som Fagerström visar är det bedräglig skrämselpropaganda. I en debatt i P1 Morgon 2016 varnade Naturskyddsföreningens ordförande för hormonstörande ämnen, och krävde att Livsmedelsverket skulle börja informera om de rester som påvisats i en granskning från Ekot.

En toxikolog från Livsmedelsverket påpekade att de uppmätta halterna var 1 000 gånger lägre än de nivåer som haft någon effekt i djurförsök – så låga att de inte ens varit säkra på att halterna faktiskt uppmätts.

För oss vanliga konsumenter är det dock inte lätt att veta. En rubrik fastnar lätt i minnet. Det är därför skrämseltaktiken fungerar så bra.

Samma pseudovetenskapliga skrämselmetoder använder miljörörelsen för att motverka genmodifierade grödor, GMO. Men som Fagerström säger är själva idén om att vara “emot” GMO meningslös. Det finns inga vetenskapliga skäl att skilja ut GM-teknik från annan modern växtförädling. Varje ny gröda borde bedömas utifrån sina för- och nackdelar, risker och möjligheter, inte utifrån vilken teknik som använts för att framställa den.

Ändå fortsätter striden, och miljöorganisationer som Greenpeace fortsätter att lobba för hårdare regler utan någon empiri att backa upp det med. Det viktigaste vapnet är “försiktighetsprincipen”, som i praktiken förvandlats till en förhalningsprincip. Inget kunskapsläge är någonsin nog.

Konsekvenserna är i värsta fall svält och död. Det menade i alla fall 110 nobelpristagare i fysik, kemi och medicin i juli 2017. I ett brev riktat till Greenpeace, FN och världens regeringar, anklagade de GMO-motståndarna för att ha vilselett allmänheten, och frågade sig hur många fattiga som måste dö innan man betraktade förhalandet av livräddande grödor som ett brott mot mänskligheten.

Trots de hårda orden ledde brevet knappt till någon medieuppmärksamhet i Sverige. Kanske är det, precis som med det ekologiska jordbruket, redan allt för etablerat vad som är rätt och fel, ont och gott. Sådana uppfattningar som inte fakta kan tillåtas störa.

Det visar varför sådana som Torbjörn Fagerström behövs, även om de blir utskällda. Hans samlade texter är obligatorisk läsning för alla som följer eller deltar i miljödebatten. Naturens dumhet kan vi förlåta, till skillnad från vår egen. Det är dags att ta strid mot den gröna pseudovetenskapen.

Mest läst