Är vi redo för de självkörande bilarna? I ett reportage i nättidningen Politico (15/10) efterfrågar biltillverkare som BMW, Volksvagen och Daimler handling från EU-kommissionen. Tekniken finns, men regleringarna saknas, är budskapet. Sverige ligger dock förhållandevis bra till. I mars lämnades en omfattande utredning till regeringen. Till en början handlar det främst om att tillåta försöksverksamhet, och om att reda ut ansvarsfrågorna.
På längre sikt ställs dock svårare frågor till politiken. Redan nu kan man se att elektrifierade och självkörande fordon har potential att förändra transportsystemet rejält. En första konsekvens är att priset på taxiresor, samåkning med bil och förarlösa hyrbilar minskar kraftigt. En av studierna som sammanställs i “Effects of driverless vehicles” från Kungliga Tekniska Högskolan uppskattar att priset för en självkörande taxi blir runt 13 kr/milen. Det gör behovet av att äga en bil avsevärt mindre, åtminstone i och kring städerna.
Antalet fordon kommer därmed att minska, och resursutnyttjandet blir högre. Idag står en genomsnittlig bil parkerad 96 procent av tiden. Den yta som dessa bilar tar upp kan användas till annat. Städerna blir renare och tystare.
Allt lär inte bli guld och gröna skogar. “Studien Autonomous Vehicle Implementation Predictions” från tankesmedjan Victoria Transport Policy Institute spekulerar exempelvis i att de förarlösa bilarna kommer att vara långsammare och mer opålitliga, eftersom de måste förhålla sig till mänskliga förare. Dessutom kommer de att vara smutsigare och ha hårda material för att vara enklare att rengöra. Någon vänlig chaufför som hjälper dig med väskorna finns inte heller.
Men ännu en bit längre fram, när alla eller nästan alla bilar i transportsystemet är självkörande och kommunicerar med varandra, kommer både olyckorna och bilköerna – som mest beror på irrationellt körande – att bli färre. Som tidskriften The Economist skriver (mars 2018) finns varje år 1,25 miljoner liv att rädda. Dessutom blir resorna kortare och tillgängliga även för dem utan körkort, samtidigt som tiden kan nyttjas bättre: en självkörande bil kan lika gärna vara en soffa, en träningsmaskin eller ett kontor. Det kan leda till en sorts regionförstoring, där fler områden utanför städerna blir mer attraktiva. I samband med att Volvo Cars presenterade sin konceptbil 360c lyfte man fram möjligheten att beställa en självkörande sängbil som kör en till önskad destination över natten, istället för att man flyger och bor på hotell.
Så långt behöver politiker kanske bara hålla såväl sinnen som detaljplaner hyfsat öppna. De svåra frågorna finns dock nära till hands. Hur lång tid kommer de olika skeendena i denna utveckling att ta? Vilka negativa effekter kan vi vänta oss? Flyttar handeln tillbaka till städerna från kringliggande köpcentrum, eller till mobila butiker?
Och framför allt: riskerar miljardinvesteringar i spårbunden trafik, landningsbanor eller nya bussar att vara bortkastade? Kommer någon att åka spårvagn eller regionaltåg om man kan hyra en självkörande bil för några kronor?
Det kan vara frestande att säga sig veta svaren. Men god politik är faktiskt inte att tro sig kunna förutspå framtiden, utan att ge så goda förutsättningar som möjligt för utveckling att ske. “Picking winners”, att politiken gynnar en viss sorts teknik på bekostnad av andra lösningar, bör undvikas. Den svenska etanolsatsningen är ett bra exempel.
I de fall man måste fatta beslut bör man göra det på så goda grunder som möjligt, bygga infrastruktur som kan uppdateras efterhand, och prestigelöst omvärdera besluten allt eftersom. Det kan verka jobbigt att stoppa bygget av en motorväg eller järnvägsspår som projekterats i flera år. Det är dock ännu jobbigare att miljarderna rullar på, utan att det färdiga bygget ger någon särskild nytta.
Ingen kan vara helt redo på alla förändringar som självkörande fordon har potential att föra med sig. Men läxan för politiken är att det är bättre att köra försiktigt, än att gasa i fel riktning. Även om bilen råkar vara självkörande.
