Det finns mycket som en regering kan påverka. Beroende påpolitiskt inriktningbrukar sådant som skattetrycket, bidragsnivåer och den offentliga sektorns storlekförändras i någon utsträckning.
Men det finns frågor där linjen måste vara konstant; oavsett om statsministern är socialdemokrat eller moderat. Det gäller sådant som synen på landets säkerhet och medborgarnas integritet. I ljuset av skandalen på Transportstyrelsenblev det i år tydligt attregeringenmisslyckats i dessa för demokratingrundläggande frågor.
Skandalen utgjordes av två beståndsdelar. Först och främst det som myndighetens generaldirektör Maria Ågren gjorde sig skyldig till när myndighetens IT-drift outsourcades till ett privat företag. Ågren beslutade att göra ”avsteg från lagen” vilket konkret innebar att utländsk personal, som inte hadesäkerhetsklassats, fick tillgång till Transportstyrelsens register bestående av känsliga personuppgifter och sekretessbelagd information.
Informationen rörde bland annat sådant som medborgares fysiska och psykiska hälsa, belastningsregistret, polisens register över misstänkta, information om svensk infrastruktur och hemadresser till stridspiloter med civila flygcertifikat. Uppgifter med stor bäring på rikets säkerhet.
Dessutom skickades hemadressen till fordonsinnehavare med skyddad identitet av misstag ut i ett öppet mail – inte en,utan två gånger! Ett misstag vars konsekvenser för enskilda individer inte ska underskattas. Ytterst handlar det om liv och död.
Ann-Marie Eklund Löwinder, kvalitets- och säkerhetschef på Internetstiftelsen, sade till SVT att det är precis sådan typ av information som underrättelsetjänster i alla tider försökt komma åt (24/7). Information som Transportstyrelsen alltså gav bort på grund av inkompetens.
Den andra delen i skandalen var regeringens hantering av den. Först lades locket på och statsminister Stefan Löfven mer eller mindre gick under jorden. När det inte längre gick att hålla sig undan så hölls en presskonferens där det gavs icke-svar om vad som hade hänt och vad regeringen hade gjort för att mildra konsekvenserna.
Än i dag fortsätter regeringen att mörka information om sin egen hantering. Efter att det framkommit att flera statsråd och högt uppsatta tjänstemän under lång tid hade känt till IT-läckan men – enligt egen utsago – inte informerat statsministern, tillsatte Löfven i slutet av sommaren en intern utredning.
Utredningen visar att det interna informationsutbytet inte fungerade, något som redan var uppenbart (DN 16/12). Mycket mer än så vill regeringen emellertid inte vara öppen med. Att man inte kan offentliggöra en utredning där delar av materialetsannolikt är säkerhetsklassaten sak. Det förhindrar emellertid inte regeringen från att vara mer öppen om vad som faktiskt har gått fel.
Under den tid som har gått sedan skandalen uppdagades har statsministern inte visat på någon självkritik utan tvärtom hävdat att han har fortsatt förtroende för de statsråd som undanhållit honom information. Det är skamligt. Socialdemokraternas opinionssiffror framstår som viktigare än transparens gentemot de medborgare vars intressen dehar till uppgift attvärna.
