På mindre än 24 timmar förvandlades uppgörelsen om nyval i Ukraina till fullbordad revolution. Det lägger ett tungt ansvar på EU. Det var hoppet om en bättre framtid i nära samarbete med EU som gav den ukrainska oppositionen kraft att till sist störta president Janukovytj och befria oppositionsledare Julia Tymosjenko.
Nu behöver EU agera lika snabbt och beslutsamt som efter Berlinmurens fall 1989. Det är bråttom om Ukraina skall vinnas för demokrati och räddas från statsbankrutt och sönderfall. Dörren till ett framtida EU-medlemskap får inte förbli tillbommad.
EU måste konkret visa att det finns något att hoppas på. Ett frihandelsavtal är nödvändigt men inte nog. Utan ekonomiskt stöd har nästa ukrainska regering mycket lite att erbjuda det ukrainska folket.
EU varken kan eller bör bjuda på Ukraina. Men ett internationellt nödlån i samarbete med USA och Internationella valutafonden är en möjlighet – helst i samförstånd med Ryssland. Men Ryssland har sina egna intressen och erbjuder två miljarder dollar mot politiskt beroende. Dessutom är Ukraina beroende av rysk gas.
Militärt överlappar EU och Nato varandra. När Rysslands president Putin fortfarande var KGB-agent stod ryska trupper vid Elbe. Nu kan vi vara säkra på att Natos flagga vid Dnjepr är Putins värsta mardröm.
President Janukovytj flykt till Charkiv i östra ryskspråkiga Ukraina är logiskt och illavarslande. Där har han sin maktbas. Det är nära till ryska gränsen och ryskt stöd. I Kiev riskerar Janukovytz åtal för att ha beordrat mord på civila demonstranter.
Ukrainas närmaste framtid är ytterst osäker. Medan maktskiftet pågår i Kiev samlar Janukovytj sina trogna och kallar revolutionen för en statskupp. Längst i söder meddelar regionerna Krim o Sevastopol att de tar över ansvaret för "den konstitutionella ordningen" i sina territorier. Båda regionerna tillhörde Ryssland inom Sovjetunionen fram till 1954. Sevastopol är fortfarande huvudbas för den ryska Svartahavsflottan.
GP 23/2 -14