Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Boström: Visst finns det en svensk kultur

Ledarkrönika: Finns det några svenska värderingar? Existerar en svensk kultur? Efter Almedalen har en välbehövlig debatt om vår nationella identitet blossat upp, skriver Håkan Boström.

Länge gick det en närmast vattentät gräns mellan ledar- och kultursidor i Sverige. Den politiska debatten handlade oavlåtligt om skattetryck, socialförsäkringar och arbetsmarknadsregleringar. Det som inte kunde kvantifieras eller kodifieras juridiskt räknades liksom inte. Svenska politiker och debattörer har länge haft märkligt svårt att tala om sådant som inte går att räkna på.

På kultursidorna var –och är –perspektivet å andra sidan övervägande dekonstruerande. Begrepp som svensk kultur och svenska värderingar nagelfars och relativiseras. Det är en förment kritisk position. Man låtsas i upplyst anda som att något svenskt inte existerar och som att höjden av intellektuell briljans är att plocka sönder alla föreställningar om gemensamma normer.

Problemet är förstås att detta är nonsens. Vi svenskar klarar oss lika lite som andra utan gemensamma normer och en föreställning om vad ”vi”innebär.
Sverige är på många sätt ett extremt land. På den numera ganska kända kartan över värderingsskillnader i världen (Inglehart-Welzeldiagrammet) ligger vi ensamma i övre högra hörnet. Att en svensk kultur existerar är rätt påtagligt för besökare från resten av världen.

Att offentliga debattörer förnekar existensen av en sådan kultur kan närmast ses som uttryck för ett slags elitistiskt präglad narcissism. Man skulle kunna dra en parallell till kolonialtidens britter, som hävdade sig stå för universella värden, inte brittiska. Den feministiska tesen att män med makt genom tiderna förnekat sina privilegier, kan lätt överföras på svenska radikaler.

Narcissism, eller med en finare omskrivning ”självförverkligande”, är för övrigt en av två faktorer som ger Sverige dess extremposition på Inglehart-Welzeldiagrammet. Den andra är rationalitet-sekularism. För svensken tror sig vara förnuftig, upplyst och mer modern än alla andra. Framstegstro och modernitetsdyrkan är i praktiken det som utgör kärnan i dagens svenska etablissemangskultur. Detta är bekvämt för eliten, som leder härnadståget mot en ständigt ljusare framtid.

Eliten får sin egen identitet gratis just av att vara elit, att gå i första ledet. För resten av befolkningen kan det lätt bli både tomt, meningslöst och förljuget med denna kyliga snusförnuftighet.

Mest läst