Boström: Någonstans ska stängslet stå

När samhället inte tar ansvar för säkerheten så faller det på individerna att skydda sig själva och sin egendom. Bostadsrättsinnehavarna i Kviberg har haft problem med skadegörelse, stölder och vandalisering. Det är förståeligt att de vill skydda sig.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

En bostadsrättsförening i Kviberg har satt upp ett 2,5 meter högt staket med taggtråd mot sina grannar. Det väcker känslor. Själva staketet har faktiskt ett par år på nacken, men förstärkningen med taggtråd är ny.

Nyheten har uppmärksammats i både GP och Göteborg Direkt. Men hur kan ett staket bli en stor nyhet? Svaret är förmodligen att staketetären så påtaglig symbol. En symbolför det nya segregerade Sverige. Det kraftiga stängslet för tankarna till anstalter och stängda statsgränser.

Svenskar är bortskämda med en hög social tillit. För inte länge sedan var det vanligt att portarna till flerbostadshus stod olåsta. På 1980-talet kunde vi ungar i Borlänge springa ned i olåsta källare och leka kurragömma. Min mormor på landet lämnade av gammal vana husnyckeln under mattan på farstubron. Ifall någon bekant skulle komma förbi och var sugen på en kopp kaffe.

ANNONS

Sedan dess har vi rört oss mot säkerhetslås och portkoder som standard. Vi utgår inte längre från att omgivningen vill oss väl. Och tyvärr finns det oftare skäl för det.

Vi har fortfarande långt kvar till den situation som stora delar av världen redan befinner sig i. Murar, taggtråd, övervakningskameror och ibland vakter runt vanliga bostadshus i storstäder är snarast regeln globalt.

För när samhället inte tar ansvar för säkerheten så faller det på individerna att skydda sig själva och sin egendom. Bostadsrättsinnehavarna i Kviberg har haft problem med skadegörelse, stölder och vandalisering. Det är förståeligt att de vill skydda sig.

Det är hyresgästerna i grannhuset som pekas ut som problemet. Polisen har flera gånger slagit till mot höghusfastigheten. Men där bor förstås också mestadels skötsamma människor som själva snarare är offer för buset än medskyldiga. De har dock inga möjligheter att bygga stängsel kring sig.

Några känner sig kränkta. En hyresgäst går i Göteborg Direkt så långt att denne jämför stängslet med Donald Trumps tilltänkta mur mot Mexiko. I själva verket måste stängslen stå någonstans. Ett samhälle som inte lyckas låsa in sina brottslingar eller bevaka sina yttre gränser kommer ha fler murar mellan sina medborgare.

Givetvis spelar graden av ojämlikhet, liksom exempelvis narkotikapolitiken, en roll. Narkotikan ökar i Göteborg. Den relativa fattigdomen fördubblades i Sverige mellan åren 1991 och 2013. Strukturomvandling och ekonomisk-politiska beslut är en del av förklaringen. Men åtminstone hälften av den ökade ojämlikheten kan förklaras av den förda migrationspolitiken. Sedan dess har andelen fattiga ökat ännu mer, under den S-ledda regeringen.

ANNONS

En kanske ännu mer central faktor är att tilliten sjunker. Normer som gör att vi ser oss själva i vår granne hämmar oss både från att stjäla och bygga stängsel. Även om grannen är fattigare eller rikare.

Sverige blir mer segregerat och uppsplittrat: Socialt, ekonomiskt, kulturellt. Det är allvarligt och göder en misstro som blir självförstärkande. Men vi reagerar sällan på långsamma samhällsprocesser. Vi ser dem ofta inte förrän taggtrådsstängslet står på vår egen bakgård.

ANNONS