Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Det sociala kreditsystem som den kinesiska regimen nu bygger upp är ett kraftfullt medel för likriktning och kontroll som riskerar sprida sig över världen.  

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Boström: Kina utgör det största hotet mot friheten i vår tid

Kina är i full färd med att införa ett "socialt kreditsystem". Det kraftfullaste kontrollverktyg över medborgarna som mänskligheten skådat.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vi förförs lätt av det konkreta. Det vi känner igen. Det gäller inte minst de hotbilder vi tar till oss. Rysslands president Vladimir Putin personifierar den kylige despoten, det onda geniet. USA:s Donald Trump får istället spela rollen som den koleriske, elake clownen, fast han är demokratiskt vald.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den kinesiska regimen glider däremot för det mesta under radarn. I viss mån beror det förstås på att Kina ligger på andra sidan jorden och tillhör en annan kultursfär än den västerländska. Men i en globaliserad värld borde det egentligen spela mindre roll. Nordkoreas Kim Jong-Un har inga problem att, högst motiverat, fylla den klassiska skurkrollen. Men hur många känner ens till namnet på Kinas president, Xi Jinping?

Kinas ledning framstår lätt som en grå anonym massa jämfört med de mer Hollywoodskurkaktiga världsledarna i USA, Ryssland och Nordkorea. Men på lite längre sikt – och den behöver inte vara särskilt långt borta – utgör faktiskt den kinesiska regimen ett betydligt mer sofistikerat, och allvarligt, hot mot liberala frihetsvärden.  

Kina låtsas inte ens vara en demokrati, eller ens en ”illiberal demokrati”. Landet är en märklig blandning av en allestädes närvarande statsmakt och kapitalistiska produktionsprinciper. En form av ”illiberal kapitalism” som visat sig skrämmande framgångsrik. Om Nordkorea är ett befäst fattighus så är Kina snabbt på väg att bli världens ekonomiskt starkaste och därmed mäktigaste stat.

Detta borde vi tala mer om. Figurer som Trump, Putin och Kim Jong-Un sprider kaos omkring sig. Kina bygger tvärtemot ordning. En ordning som de vill sprida över världen. Men det är inte en ordning vi bör välkomna. Snarare frukta mer än något annat.

Kina har lyckats transformera den kommunistiska kollektivismen till ett system för övervakning, kontroll och disciplin som får liknande tendenser på vår hemmaplan att blekna – men som på sikt kan komma att locka även makthavare i väst.

Det just nu tydligaste exemplet är det ”sociala kreditsystem” som Peking håller på att bygga upp. Tanken är att varje medborgare ska ha ett digitalt konto med ett visst antal ”poäng”. Idag är startsumman 1000 poäng. Önskvärt beteende ger sedan fler poäng, medan icke önskvärt beteende straffas med avdrag.

Det är på samma gång en digitalisering av rättsskipningen och ett förstatligande av de mest grundläggande sociologiska normer som styr mänskligt umgänge.

Pluspoäng får du om du sköter dina uppgifter väl, konsumerar rätt och umgås med rätt människor, det vill säga andra med höga poäng. Minuspoäng kommer av förseelser som att gå mot rött ljus, inte betala sina räkningar i tid, umgås med fel personer eller uttrycka kritik mot regimen.

Den som har höga poäng belönas med förmåner, rabatter och möjligheter att resa. Men poängen påverkar även möjligheten att göra affärer eller karriär i arbetslivet, ja till och med möjligheten att skaffa familj då systemet är kopplat till olika dejtingsajter. Låga poäng ger automatiska och direkta sanktioner. 

Systemet ska även vara kopplat till miljontals gatukameror med ansiktsigenkänning. Tydligare kan knappast totalitär kontroll gestalta sig. Målet är att alla ska omfattas av modellen om två år. Och motståndet är svagt. De flesta vill se sig själva som skötsamma medborgare som gynnas av poängsystemet. Kontrollen säljs in som trygghetsskapande, tillväxtfrämjande och rättvis.

I en perverterad mening är det just det. Det är ett system som skapar ordning på alla livets områden. Eller med Pekingregimens favoritterm: harmoni. 

Endast fantasin sätter gränser för hur detta system kan byggas ut efter hand. Med utvecklingen av artificiell intelligens kan det bli närmast självgående.

Den kinesiska regimen är inte ute efter att skapa kaos. Den förhärligar inte ledaren, den starke mannens vilja. Den använder sig inte primärt av nakna hot, storvulna gester eller bisarra utspel. Målet är snarast motsatsen dragen till sin morbida spets: att totalt kväsa den mänskliga friheten. Att genom abstrakt manipulation, in i minsta detalj, styra det mellanmänskliga livet. I detta syfte utnyttjar den våra mest basala drivkrafter. Skam, kärlek, prestige. Människorna ska förmås kontrollera sig själva och sina grannar så som systemet önskar. Det är maktens önskedröm och mänsklighetens mardröm. En mardröm som just nu tar konkret form i Kina medan vi tittar åt ett annat håll.      

Läs också GP:s Kina-reportage från i våras: En mjuk makt som ser allt