Bild: Ernst Henry photography
Bild: Ernst Henry photography

Boström: Hatet mot Google

Kvällstidningen Expressen kör en aggressiv kampanj mot nätets centrala plattformar: Google, Facebook och Youtube som samordnats med Dagens Nyheter. De stora nätjättarna håller på att kapa åt sig tidningarnas annonsmarknad. Det är orsaken till det höga tonläget, skriver gästkolumnisten Håkan Boström.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Digitaliseringen utgör vår tids revolution. Information, kunskap och kritik finns nu tillgänglig ett knapptryck bort, inte bara för eliterna, utan för folkets flertal. Inte nog med det. Medborgarna har aldrig tidigare i historien haft lättare att göra sin egen röst hörd. Det är inte alla som gillar den här utvecklingen. Argast är de gamla grindvakterna och oligopolen, de som varje dag ser sin ställning undergrävas av den nya tekniken.

Kvällstidningen Expressen har den senaste tiden kört en sanslöst aggressiv kampanj mot nätets centrala plattformar: Google, Facebook och Youtube. En propagandaoffensiv som samordnats med koncernkollegan Dagens Nyheter. I grunden handlar detta om makt och pengar. De stora nätjättarna håller på att kapa åt sig tidningarnas annonsmarknad. Det är orsaken till det höga tonläget.

ANNONS

Branschintresset är dock inget argument som går hem när man ska påverka opinionen och politikerna. Istället försöker man att framställa sin sak i moraliska termer. De stora nätjättarna måste utmålas som ondskan själv. De tillhandahåller ju alla sorters kunskaper och åsikter, även de extrema, smaklösa och politiskt inkorrekta. Precis som biblioteken, eller tidigare Postverket och Televerket.

Det är därför Expressens chefredaktör, Thomas Mattson, driver den uppenbart orimliga tesen att Google, Facebook, med flera ska betraktas som publicister. Men poängen med de nya plattformarna är att det inte längre är anställda journalister och deras chefer som bestämmer vad som görs tillgängligt. Nätjättarna tillhandahåller 2000-talets grundläggande infrastruktur. Dessa företag skulle i en annan tid varit statligt ägda. Nu utgör de i praktiken privata monopol som fyller en offentlig funktion. De måste vara öppna.

Material som bryter mot lagen ska självfallet rensas ut. Men det är en fråga för polis och myndigheter. Det Expressen vill ha är styrning och censur. Till och med historiska källdokument ska bort. Thomas Mattson hävdar att Google är ett vanligt aktiebolag som borde agera efter PR och Goodwill-principer. Det är direkt hårresande i sin principlöshet.

Yttrandefriheten skulle alltså reduceras till ett företagsekonomiskt kalkylerande godtycke, påverkat av röststarka lobbyister och opinionsbildare.

ANNONS

Medborgarnas möjlighet till politisk kommunikation skulle förvanskas till en varumärkesfråga, nätneutraliteten skjutas i sank och pluralismen ersättas med publicistisk likriktning. En mer anti-liberal hållning är svår att tänka sig. Nätjättarnas policy behöver tvärtom bli mer transparent, principbunden och förutsägbar. Inte minst för att slå vakt om rättssäkerhet och yttrandefrihet. Informationsfriheten på nätet är en offentlig och demokratisk fråga.

Alla felsteg kan av praktiska skäl inte tas till domstol. Men nätets reglering bör i första hand skötas i samverkan med offentligt ansvariga organ, på samma sätt som staten idag utövar tillsyn över privata aktörer inom vård och omsorg. Det är inte upp till särintressen, som Thomas Mattson och hans gelikar, att bestämma vilka åsikter och fakta medborgarna ska ha tillgång till.

ANNONS