Boström: Europa behöver en ny flyktingpolitik

Enligt en Gallupundersökning är det åtminstone 700 miljoner människor världen över som vill migrera till ett bättre fungerande land.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

På midsommarafton stod det klart att EU-ledarna återigen misslyckats med att formulera en gemensam flyktingpolitik. Europas migrationskris är inte (är) något övergående fenomen, som endast kan kopplas till kriget i Syrien. Syriska flyktingar har till exempel aldrig varit i majoritet bland dem som sökt sig till Sverige.

I grunden handlar det paradoxalt nog om att världen blir rikare. Allt fler människor runt om i Afrika, Mellanöstern, Sydamerika och Asien har i dag både pengar och kunskap om hur man tar sig till världens rika öar: Europa, Australien och USA. Inte minst sociala medier sprider information blixtsnabbt, inklusive desinformation om det ljuva livet i väst. En modern variant av de migranthistorier som nybyggare i 1800-talets Amerika gärna försåg sina landsmän med.

ANNONS

Migranternas motiv är förståeliga. För även om välståndet ökar i vad som tidigare kallades tredje världen så är många av dessa länder dysfunktionella. Arbetslösheten är ofta skyhög, inte minst bland unga. Moderniseringen bryter sönder traditionella strukturer och värderingar.

Problemet ligger i siffrorna. Av jordens drygt sju miljarder människor lever mindre än en miljard i den rika världen. Enligt en Gallupundersökning är det åtminstone 700 miljoner människor världen över som vill migrera till ett bättre fungerande land. En siffra som bara lär öka. Även den som vill bortse från sådana problem som kulturkrockar, främlingsfientlighet och segregation inser att den rika världen inte kan ta emot alla som vill flytta hit, speciellt inte i den takt som de skulle vilja komma.

EU:s flyktingavtal med Turkiet är ett uttryck för denna insikt. Men migrantströmmarna går nu i allt högre grad åter via Libyen. Bara i slutet av maj kom 15000 migranter över Medelhavet. Många kommer från länder i västra Afrika, en annan stor grupp är bangladeshier. Det rör sig om ursprungsländer utan krig som blir rikare, inte fattigare.

Australien – den minsta av världens rika öar – för sedan ett par år en tuff linje där alla migranter hänvisas till flyktingläger på öar i Stilla havet. Det minskar förstås viljan att söka sig dit. USA har under Trump, åtminstone i retoriken, aviserat en hårdare hållning.

ANNONS

Europa har betydligt svårare att inse att man är en privilegierad ö i världen.

Föreställningen att man lätt kan skilja på ”riktiga flyktingar” och andra migranter hålls till exempel ihärdigt vid liv trots att det i praktiken ofta är en godtycklig uppdelning. Ytterst få migranter är personligen förföljda. De flesta lämnar mer eller mindre dysfunktionella länder bakom sig.

Den nuvarande europeiska handlingsförlamningen leder inte bara till att människor dör på Medelhavet, ett ökande antal illegala migranter och växande främlingsfientlighet på hemmaplan. Den riskerar även att destabilisera länderna i Nordafrika och Mellanöstern när flyktingsmugglare och krigsherrar stärker sin makt. Sett till konsekvenserna torde faktiskt den australienska hållningen vara mer humanitär. En insikt som börjar vinna stöd inom EU och som Sverige också borde stödja.

ANNONS