Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Boström: En våldsvåg över Europa

Ledarkrönika: Gärningsmännen är sjuka, men verkar dela en känsla av utanförskap.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På mindre än två veckor har minst sex våldsattacker med flera offer inträffat på kontinenten. 14 juli dödades 84 människor och över 300 skadades när en gärningsman körde sin lastbil genom en folkmassa i Nice. 19 juli knivhögg en man en hel familj i Alperna sedan förövaren uppfattat att fadern i familjen gjort en obscen gest. Den 20 juli gick en tonåring bärsärkagång med en yxa på ett passagerartåg i Tyskland och skadade fem personer. 22 juli sköts nio personer ihjäl i ett köpcentrum i München. I söndags gick en man till attack med machete mot människor på gatan i tyska Reutlingen, minst en person dog. Samma dag sprängde sig en självmordsbombare i Ansbach, 12 personer skadades.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Samtliga gärningsmän förefaller ha lidit av psykisk instabilitet. Samtliga gärningsmän har också sin bakgrund i Mellanöstern, Pakistan eller Nordafrika (Münchenmördaren var dock född i staden). I åtminstone två av fallen anses gärningsmännen ha haft islamistiska motiv (Nice och tågattacken). I minst två av fallen uppges kränkt heder eller upplevd diskriminering vara motiv (franska Alperna respektive Ansbach och möjligen Reutlingen). I Münchenfallet uppges mördaren ha varit inspirerad av Anders Behring Breivik.

Det är ett nytt fenomen i Europa med så många attacker av det här slaget på kort tid. Det förefaller inte osannlikt att gärningsmännen i viss mån inspirerat varandra –ett så kallat copycatsyndrom. Hur man ska förstå detta är inte så enkelt. Händelserna visar hur psykiskt instabila personer kan triggas att agera för att de ser sig som del i en större kedja av händelser eller som en del i en ideologisk och kulturell kamp, när de i en annan situation kanske snarare valt att begå självmord.

Åtminstone några av de stora svenska medierna har valt att nämna gärningsmännens etniska bakgrund i de fall man rapporterat om (händelsen i de franska Alperna har jag inte hittat någon svensk rapportering om). Är detta relevant? Ja, många av dåden blir svårbegripliga utan att förstå vem gärningsmannens är och dennes upplevda utanförskap. Att motiven och förklaringarna skiftar och är komplexa ändrar inte på den saken.

Det är välkänt att sociologiska, ideologiska och individualpsykiska faktorer ofta samverkar. Vansinnesdåd kommer alltid att inträffa. Men Europas politiker har också att hantera en situation där växande utanförskap och starka kulturella och ideologiska konflikter riskerar att öka antalet våldsdåd markant.