Boström: Danmark visar vägen

Public Service är har en viktig roll att fylla. Men de skattefinansierade bolagen behöver inte syssla med allt mellan himmel och jord.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Förra veckan kom beskedet att Danmarks Radio, som även sänder TV, tvingas skära ned sin budget med 20 procent. Bakgrunden är ett krav från den borgerliga regeringen i Köpenhamn. Ett beslut som även har förhandlats fram med stöd av Dansk Folkeparti.

Beskedet har väckt ett ramaskri bland svenska vänsterdebattörer. Det har varit den vanliga litanian om att Trump, Putin och Sverigedemokraterna tar över landet om samma sak skulle hända i Sverige. ”Medieslakt” ropade till exempel Aftonbladets ledarsida i fredags. Men det som framförallt kommer bantas i vårt södra grannland är sport, underhållning, livsstilsprogram och utländska TV-serier. Knappast någon katastrof för demokratin.

ANNONS

När Public Service-bolagen bildades fick de monopol på först radio och sedan TV. Orsakerna var flera. Men en viktig faktor var rent politisk. Det fanns en övertygelse om att etermedierna hade en så stor genomslagskraft att det kunde äventyra demokratin om vissa intressegrupper kontrollerade dem. Radio och TV sågs som en nationell säkerhetspolitisk angelägenhet.

Med tiden kom uppdraget att förändras och verksamheten svälla över alla breddar. Det kan med fog ifrågasättas. Medielandskapet ser fullständigt annorlunda ut idag. Monopolen är borta. Vanliga medborgare kan publicera sig på nätet. I och med digitaliseringen går det inte heller att hålla isär ljud, bild och text på samma sätt som tidigare. Alla mediehus ägnar sig i princip åt alla tre.

Det betyder inte att Public Service idag skulle vara överflödigt. Tvärtom. Det behövs en gemensam arena för kvalificerad diskussion och debatt. Även om det sällan formuleras öppet så är det fortfarande ett implicit uppdrag för Public Service-medierna att hålla ihop landet. Det sker paradoxalt nog just genom debatt och kritik. Men givetvis är det en svår balansgång.

SVT och SR ska stå upp för kritisk rationalism, genom kvalificerad, oberoende journalistik och genom att låta olika åsikter brytas mot varandra. Det är inte alltid man lever upp till det idag. Men principen är värd att försvara – inte minst mot dem som menar att Public Service ska genomsyras av en speciell värdegrund eller ideologi. Men även mot dem som inte ser problemet med polariserade världsbilder i ett litet land som Sverige.

ANNONS

Däremot finns det ingen anledning för Public Service att ägna sig åt bred underhållning. Den fixering vid publiksiffror som länge präglat framförallt SVT och radions P3 underminerar snarast uppdraget. Det finns med andra ord skäl för svenska politiker att titta närmare på det danska exemplet. Utrymmet för att skära ned på Public Service är stort även i Sverige. Det skulle till och med gå att samtidigt förstärka den kvalificerade journalistiken – givet att man gör ordentliga omprioriteringar.

Allt i det danska förslaget är dock inte värt att ta efter. Idén att DR ska framhålla det kristna kulturarvet har fått hård kritik. Ironiskt nog från samma personer som utan självdistans starkast försvarar dagens värdegrundsideologiska inslag i Public Service. Det visar vart man till slut hamnar när man schackrar med kravet på opartiskhet och de neutrala rummen försvinner.

Att inskränka Public Service möjligheter att verka på nätet är också en återvändsgränd. Det är i huvudsak på nätet journalistik bedrivs idag. Givetvis är det viktigt att andra medieföretag än Public Service har möjlighet att bekosta journalistik av hög kvalitet. Pluralism är viktig på alla marknader och extra viktig på mediemarknaden. Men i huvudsak får man se det som att både medborgarna och de privata medierna gynnas kvalitetsmässigt av att Public Service tillhandahåller journalistik också på nätet.

ANNONS

Med det sagt bör en kommande borgerlig regering i Sverige inte vara rädd för att göra en översyn av vad Public Service egentligen ska ägna sig åt. Det bör dock inte ske med en fientlighet mot Public Service-idén som sådan. Den ”vänstervridning” som det ibland talas handlar mer om de snäva perspektiven och kulturradikalismen bland journalister i Stockholms innerstad än om ägandeformer. Det kan till exempel lösas med fler program från Göteborg.

ANNONS