Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Boscanin: Vi kan inte vänta till 2045 på fungerande tåg

Människor har behov – både professionellt och privat – av att kunna resa mellan olika platser. Men den bristande infrastrukturen skapar en oförutsägbarhet. I mars kom nästan vart fjärde snabbtåg inte fram i tid, eller blev helt inställt.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I måndags var det dags igen. Under stora delar av dagen rådde omfattande förseningar i tågtrafiken mellan Göteborg och Stockholm. Detta till följd av ett elfel mellan Alingsås och Vårgårda. Hundratals resenärer blev fast i flera timmar på varma tåg innan de kunde evakueras.

Andrew och Elena McDonald som är bosatta i Spanien hade rest till Sverige för att besöka vänner. Det var första gången och troligtvis även den sista. ”Från första stunden vi kom till Sverige så har det varit försening efter försening” sade Andrew till SVT Nyheter Väst. Knappast  någon förbättring av den så kallade ”Sverigebilden”.

Krånglande tåg är dessvärre inte särskilt ovanligt. I mars var 88,1 procent av persontågen punktliga enligt Trafikverkets statistik, vilket innebär att de anlände till sin slutstation senast fem minuter efter tidtabell. Punktligheten skiljer sig dock avsevärt beroende på hur lång sträcka som tågen åker.

Ju längre sträcka, desto färre tåg som kommer fram i tid. För kortdistanståg (pendel- och flygtåg) var punktligheten 93,4 procent, för medeldistanståg (regionaltåg) 83,7 procent och för långdistanståg (fjärr- och snabbtåg) var endast 76,4 procent av tågen i tid. I mars kom alltså nästan vart fjärde snabbtåg inte fram i tid (eller blev helt inställt). 

På samtliga distanser har det skett en förbättring jämfört med februari 2018, men en försämring jämfört med samma månad år 2017. För medeldistanstågen handlar det om en försämring med hela 6,7 procentenheter.

Det är stor skillnad på om ett tåg ankommer sex minuter sent – vilket är den tidpunkt då fordonet i statistiken anses vara försenat – eller om det handlar om en försening på flera timmar. Trafikverkets statistik säger inget om längden på förseningarna, varför det är svårt att få en överblick över hur omfattande problemet är. Det blir också svårt att tydligt jämföra punktligheten för olika trafikslag – som flyg och tåg – om man i statistiken jämställer förseningar på tio minuter med timslånga förseningar och helt inställda avgångar. Att Sverige har stora problem med tågtrafiken kan dock knappast ifrågasättas. 

Rubrikerna om diverse elfel och spårfel hör numera till det normala. Även i söndags drabbades trafiken mellan Göteborg och Stockholm av förseningar, då på grund av ett spårfel vid Grästorp. Inför långhelgen stod tågtrafiken i Mellansverige still på flera håll till följd av ett elfel i Norrköping och ett annat elfel i Sundbyberg. När Djurgården förra veckan skulle spela final mot Malmö FF i Svenska Cupen blev ett stort antal supportrar från Malmö försenade när de skulle ta sig till Stockholm. 

Sverige är ett land med stora avstånd. Människor har behov – både professionellt och privat – av att kunna resa mellan olika platser. Men den bristande infrastrukturen skapar en oförutsägbarhet. Regeringens förslag om höghastighetståg i all ära, men det skulle kosta 205 miljarder kronor och tågen skulle vara i trafik senast år 2045, förutsatt att kalkylen håller. Sverige har inte råd att vänta i 27 år på att få en fungerande tågtrafik, och då bara mellan rikets tre största städer. 

Mest läst