Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Boscanin: Vården är inte till bara för att rädda liv

Den svenska vården är bättre än i andra länder när det gäller att få patienter att överleva, vilket är något att glädjas över. Men även tillstånd som inte är potentiellt dödliga kan vara allvarliga. Långa väntetider skapar onödigt lidande och kan ge komplikationer.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den svenska vården står sig bra i ett internationellt perspektiv. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har i en färsk rapport jämfört den svenska vården med vården i 15 andra OECD-länder. Sverige hamnar då på första plats i SKL:s kvalitetsindex. Ändå kan man återkommande läsa om patienter som fått vänta länge på operation till följd av växande vårdköer eller som drabbats av undvikbara vårdskador. Hur går detta ihop?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

SKL:s kvalitetsindex är uppbyggt av 13 indikatorer som bland annat berör dödlighet vid tillstånd som akut hjärtinfarkt och stroke, överlevnad för bröst- och kolorektalcancer, spädbarnsdödlighet och vaccinationer. 

När det gäller nästan samtliga indikatorer är Sveriges värde bättre än medelvärdet i de övriga undersökta länderna. Sverige är bäst av alla när det gäller vaccination mot mässling och har den lägsta siffran för potentiellt förlorade levnadsår per 100 000 invånare, ett mått på hur många levnadsår som går förlorade på grund av att människor avlider i förtid. Den svenska vården är med andra ord bättre än i andra länder när det gäller att få patienter att överleva, vilket är något att glädjas över.

Det finns emellertid faktorer som inte tagits med i rapporten som är viktiga om man ska kunna ta ett helhetsgrepp om vårdens kvalitet: Ett exempel är undvikandet av onödiga vårdskador. I Sverige drabbas nästan var tionde patient av en vårdskada som hade kunnat undvikas. Det är dock svårt att jämföra med andra länder då metoderna för att registrera en skada skiljer sig åt och Sverige är ett av få länder som definierar huruvida en skada är undvikbar eller ej. Att det inte går att jämföra olika länders resultat betyder dock inte att det inte är ett problem i Sverige.

SKL har i undersökningen inte heller tittat på bemötandet i vården, något som många svenska patienter är missnöjda med och där utvecklingen är negativ: Antalet klagomål till patientnämnderna ökade med ungefär en procent mellan 2016 och 2017.

I en internationell jämförelse från 2016 där tio andra länder ingick hamnade Sverige i botten vad gäller flera viktiga punkter. 57 procent av de svenska deltagarna uppgav att de upplever att den medicinska personalen alltid eller ofta känner till viktig information om patientens medicinska historia. Det var den lägsta siffran i mätningen. För de andra undersökta länderna låg siffran på mellan 74 och 90 procent. 

Även på andra punkter uppvisade den svenska vården brister. Bara 68 procent av studiens svenska respondenter ansåg att sjukvårdspersonalen tillbringade tillräckligt mycket tid med patienten. Inget annat lands patienter upplevde sådana brister. När det gäller att involvera patienterna i beslut gällande vård och behandling och att förklara saker på ett sätt som är lätt att förstå hamnade den svenska vården näst sist. 

Vad gäller väntetiderna hamnar Sverige på fjärde plats i SKL:s aktuella jämförelse. Dock har man enbart jämfört väntetiderna till sex vanliga operationer: gråstarr, hjärtkirurgi, protesoperation i höft och knä, borttagande av livmoder och operation vid prostataförstoring. För en mer utförlig bild borde man ha jämfört inte bara fler typer av operationer, utan också väntetider när det gäller besök inom primär- och specialistvården.

Att Sverige står sig bra jämfört med andra länder är utmärkt, men det finns skäl att även vara missnöjd med tanke på att vårdgarantin inte är i närheten av att uppfyllas. Enligt SKL:s siffror hade mer än var fjärde patient  – 27 procent – i april väntat mer än 90 dagar på operation eller annan åtgärd. Dagarna börjar räknas efter att ett beslut om åtgärd har fattats. Eftersom det även är väntetider för besök i primär- och specialistvården innebär det därför att en patient i praktiken kan få vänta mycket längre än vad statistiken visar.

De svenska vårdköerna har ökat markant de senaste åren. I april 2014 var det 11 procent av patienterna som fått vänta mer än 90 dagar på operation eller åtgärd, jämfört med dagens 27. För drygt fyra år sedan fick 10 procent av patienterna vänta i mer än 90 dagar på ett första besök hos specialistvården, i april var det 18 procent. 

SKL:s analytiker Roger Molin säger angående den internationella jämförelsen att: ”De svenska väntetiderna har blivit längre på senare år, men man kan inte se att köerna gått ut över folkhälsan eftersom vi fortfarande har bäst överlevnad på våra patienter”.

Det är ett märkligt uttalande. Överlevnad är ett viktigt mått inom vården, men även tillstånd som inte är potentiellt dödliga kan vara allvarliga. Långa väntetider skapar onödigt lidande och kan ge komplikationer.

Ledarsidan har tidigare skrivit om Enar i Sundsvall som fick vänta så länge på operation av sin höft – 16 månader – att den började ruttna. I dag har han slutat arbeta till följd av de stora smärtor han fick under väntetiden. Det finns många liknande exempel på personer vars symptom förvärrats för att de behövt vänta för länge på operation eller annan nödvändig åtgärd.  Patienterna ska inte bara överleva, utan också kunna leva ett meningsfullt liv.