Boscanin: Tystnadskulturen kan bli kostsam

När ett företag gör felbedömningar riskerar det att förlora marknadsandelar eller i värsta fall att gå i konkurs. Men när en kommun eller myndighet agerar felaktigt är det skattebetalarna som får ta den ekonomiska smällen.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Varje organisation behöver personer som vågar ifrågasätta sakers tillstånd; som tryckerpå bromsen och frågar om man verkligen har tänkt igenom alla detaljer, när alla andra vill gasa. En person som försökte göra detta var den dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M), som redan 2013 lyfte frågan om hur många asylsökande som Sverige klarar att ta emot.

En annan person som är värd att nämna är Anette Olofsson, internrevisor på Transportstyrelsen. När hon fick reda på att den dåvarande generaldirektören Maria Ågren drev igenom en olaglig outsourcing insisterade hon på att styrelsen skulle informeras.

Varken Billström eller Olofsson fick gehör. I det ena fallet blev konsekvenserna att Sverige översteg sin mottagandekapacitet och under kaotiska former fick ändra politik mer eller mindre över en natt, i det andra fallet läckte sekretessbelagd information ut vilket utgjorde ett hot mot rikets och enskildas säkerhet. Även om dessa exempel skiljer sig åt i sak har de gemensamt att de möjliggjorts av ett grupptänkande, där kritiker har ignorerats eller tystats.

ANNONS

I ljuset av skandalen på Transportstyrelsenbordedet vara viktigt särskilt för statliga myndigheter att fundera över hur en destruktiv konsensuskultur kan motverkas. Men på Trafikverkets kontor i Göteborgtycks ledningen vara ointresserad av inspel från anställda omderas åsiktermotsäger den rådande normen.

Flera anställdahävdaratt det råder en tystnadskultur, där kritik mot Västlänken riskerar att leda till utfrysning och förstörda karriärmöjligheter. En chef ska uttryckligen ha uppmanat en medarbetare att inte kritisera projektet, då detta skulle kunna få ”negativa konsekvenser”.

Detta tycks ha pågått länge. I oktober 2016 bjöds anställda på Trafikverket och kommunen in till en konferensdag om Västsvenska paketet. Inför ett hundratal åhörare jämfördes Västlänken-motståndaren och politikern Martin Wannholt med USA:s president Donald Trump.Föredragshållaren varen kommunikatör med kopplingar till Trafikverket och Göteborgs stad.

Några veckor senare bad kommunikatören om ursäkt till alla deltagare via mail. En anställd menar emellertid att händelsen bara är ”ett av många exempel som visar hur kulturen är”. Även kommunanställda beskriver en rädsla för att ifrågasätta Västlänken.

Som tjänsteman ien kommun eller på en myndighet kan man givetvis inte säga vad som helst i offentligheten.Problemet här handlar emellertid inte om vad som får yttras externt, utan om det interna diskussionsklimatet. Att inte våga lyssna på kritiska röster kan bli kostsamt – både ekonomiskt och när det kommer till förtroende.

ANNONS

När ett företag gör felbedömningar riskerar det att förlora marknadsandelar eller i värsta fall att gå i konkurs. Men när en kommun eller myndighet agerar felaktigt är det skattebetalarna som får ta den ekonomiska smällen.Vill man förhindra detta är steg ett att lyssna även till kritiska röster.

Trafikverkets ledning hävdar att de tar allvarligt på uppgifterna och ska nu utreda arbetsmiljön på verket i Göteborg. Det är av största vikt att detta leder till ett mer öppet samtalsklimat.Menen stor delav skadan är redanskedd. Vad hade hänt om personal på Trafikverketoch i kommunenredan för många år sedan larmat omdeallvarliga problemen med Västlänken – och fått gehör? Sannolikt hade man kunnat spara miljarder kronor åt skattebetalarna.

ANNONS